Archive for the ‘Kåserier’ Category

Om att tänka på patienten, typ.

onsdag, december 26th, 2012

Jag säger inte att det finns sadister på institutionen för hälsovetenskap. Jag konstaterar bara att de tydligen vill öka patientens smärtupplevelse.

Nämen?Användning av ventrogluteal metod… torde minska förekomst av iatrogena skador och därmed öka patienters säkerhet och smärtuppplevelse.

Alla tänker olika.

söndag, augusti 26th, 2012

Det går inte att undgå affischerna som berättar att ett känt tv-program nu är tillbaka.

Robinson. Anna.

En del som ser den här affischen tänker kanske något i stil med ”äntligen är Robinson tillbaka, som jag har längtat!” Andra kanske tänker ”en säsong till? Hallå, 1997 ringde just och ville ha tillbaka sina tv-program!” Och det är helt okej, man får tycka vad man vill. När jag själv ser den här affischen blir däremot min första tanke ”GAAAH, SÄRSKRIVNING!”

Spex-SM

torsdag, november 10th, 2011

2002 arrangerade Örebrospexarna världshistoriens första Spex-SM. Det var länge osäkert om Lulespexet ens skulle ha råd att vara med, men i absolut sista minuten lyckades vi få siffrorna att gå ihop. Efter exakt ett genomdrag av den nedkortade versionen av ”En vikingasaga” packade vi några timmar senare in oss i en buss och tog E4:an söderut mot Örebro. Och det gick rätt så bra: vi vann pris för bästa koreografi, bästa skådespel, och framför allt bästa spex. Vissa gamla spexare kan fortfarande minnas banketten med prisutdelningen, ett bord som inte riktigt höll när en glädjerusig uppsättning dansade på det, samt en vandring tillbaka till hotellet en tidig vårmorgon med bucklan i ett tryggt grepp.

Winner!2002, året när vi grävde guld i Örebro. Tack till Johannes Krunegård för fantastiskt foto.

Fem år senare var det dags för nästa Spex-SM, och med gott självförtroende återvände Lulespexet till Örebro med spexet ”Jakten på Dr Livingstone”. Av någon anledning gick det inte riktigt lika bra den här gången, antalet priser vi plockade hem stannade på ungefär noll. Istället vann Linköpingsspexarna med ”Hannibal”, och det var bara att konstatera att vi skulle haft med fler elefanter i vårt spex.

LivingstoneMen det viktigaste är ju inte att vinna… väl?

Men skam den som ger sig! 2012 är det åter dags för Spex-SM, och årets uppsättning är i full färd med att skapa ett spex som genom formtoppning och höghöjdsträning förhoppningsvis ska ha maximala möjligheter att prestera i Örebro. Bucklan ska hem till Luleå!

…och OM något av de sju andra deltagande spexen skulle råka vinna så är det ju inte särskilt länge kvar till 2017.

Exponentiell tillväxt

torsdag, oktober 27th, 2011

Jag satt och funderade över att universitetets bästa manskör Snapsakademien har växt mycket den sista tiden. Och då menar jag inte att sångarna skulle blivit vare sig längre eller bredare, vi har snarare blivit mer rent numerärt sett.

2008Snapsakademien 2008

För tre år sedan kämpade blott åtta tappra sångare med att höras i ljusgården, men nu får vi ledigt ihop 30 sångare till våra framträdanden. Det betyder att vi under dessa tre år har växt med ungefär 55% per år. Fortsätter utvecklingen så kommer vi om ytterligare tre år att kunna ställa upp med över hundra sångare på våra sjungningar!

2011Snapsakademien 2011

Självklart kan man även göra prognoser som sträcker sig längre in i framtiden. Jag gör det rimliga antagandet att den årliga tillväxten på 55% kommer att fortsätta i all framtid. Det innebär att Snapsakademien kommer att ha ungefär 4,5 miljarder medlemmar år 2054. Om vi räknar med att vi då har en världsbefolkning på ungefär 9 miljarder inser man snabbt att kören vid det laget kommer att tvingas bli en blandkör för att kunna fortsätta växa, eftersom alla killar redan är rekryterade. Tyvärr kommer denna åtgärd bara att skjuta upp problemet, eftersom det ett drygt år senare inte kommer att finnas någon då levande människa som inte redan är medlem i Snapsakademien. Och vad händer då?

Movie magic

torsdag, oktober 13th, 2011

HollywoodVar får de allt ifrån?

Eftersom Hollywood kommit på den briljanta idén att göra film av spelet ”Sänka skepp” (jo, det är säkert!) så funderar man ju på om det här kan vara början på en trend. Jag har brainstormat lite och tänkte presentera några pitchar till kommande storfilmer. (Om något filmbolag är intresserat är det bara att höra av sig.)

Två män.
Ett rutat papper.
En vinnare.
LUFFARSCHACK

Här tänkte jag mig att Kjell Sundvall kunde regissera (filmen får gärna utspela sig i ett norrländskt samhälle som döljer en hemlighet), och Michael Nyqvist och Mikael Persbrandt kan få spela huvudrollerna eftersom de ändå är med i 90% av alla svenska filmer som görs.

You will laugh.
You will cry.
You will learn that rock beats scissors.
STEN-SAX-PÅSE

Som ni märker av ovanstående text tänkte jag mig en internationell lansering av den här filmen. Lasse Hallström borde vara rätt regissör för att lyfta fram det känslomässiga djupet i historien. Släng in Anne Hathaway i en av huvudrollerna så börjar det lukta succé.

Och slutligen:

They were never supposed to find him.
But you can’t stay hidden forever.
KURRAGÖMMA

DiCaprio och NolanKostym är aldrig fel.

En thriller som samtidigt belyser individens utsatthet i det moderna samhället. Christopher Nolan regisserar, Leonardo DiCaprio spelar huvudrollen. Bara för dem att göra plats på hyllorna hemma hos sig för alla Oscarsstatyetter de kommer att få. Inception var ingenting mot det här.

DIF på väg

torsdag, september 29th, 2011

Så här går det när man rekryterar dataingenjörer från Djurgården Hockey… Man kan alltså förvänta sig att Youtube funkar sådär på matchdagar. Men man kanske får ha överseende, dom jobbar ju trots allt gratis och nöjer sig om dom slipper bada och får sina bananer.

DIF på väg

”Mer energi! Överdriv!”

lördag, juli 2nd, 2011

En av sakerna jag minns bäst från vårens spexande är hur stämningen i ensemblen förändrades när det närmade sig föreställning. Spänningen gjorde att adrenalinet närmast sprutade ur öronen på oss alla, och all överskottsenergi vi hade inom oss hade säkert räckt till att driva ett gäng större serverhallar.

Det är svårt att beskriva den här känslan, så därför kompletterar jag med en bild på delar av ensemblen strax innan vår föreställning på Norrbottensteatern. Feel the energy!

Wright-ensemblenEye of the tiger! Eller… eye of the frustande vildhäst! Eller nåt.

Good dog Nigel

lördag, oktober 9th, 2010

Med anledning av att det idag är 70 år sedan John Lennon föddes presenterar vi en intervju som en av bloggens frilansare, Torsten Ljungstedt, gjorde med Lennon 1964. Notera att Torsten pratar felfri Liverpoolska!

Sveriges förste ståuppkomiker

söndag, oktober 3rd, 2010

Spexbloggen kliver tillfälligt åt sidan för ett gästinhopp av ett proffs.

Där fick Lule så dom Superteg

onsdag, augusti 18th, 2010

Jag är just hemkommen nysatt inofficiellt världsrekord i ineffektivt samt ett lika nysatt världsrekord i effektivitet. Inte mindre än 41 skott och trots det inte ett ända mål för Norrbottens björnar! Hockeybockylaget Björklöven å andra sidan sköt typ 2 skott och gjorde 2 mål! Vissa dagar är mer smärtsamma än andra att vara Luleneger* i exil.

Super?

* ”Luleneger” är inte en rasistisk term, utan kommer från det faktum att de Bodensare som förr i tiden jobbade vid Norrbottens Järnverk i Luleå var helt sotiga när de kom hem efter en hård arbetsdag. Under senare tid har det dock visat sig räcka med att vara Bodensare och på något sätt verksam i Luleå för att förtjäna epitetet. Det är inte bara Sveriges krona det går inflation på…

Ett ödesdigert misstag

söndag, augusti 8th, 2010

När jag sprang genom korridoren hörde jag hur mina förföljare var mig hack i häl.

Den här gången kommer de att skjuta för att döda.

Jag saktade inte ner på farten ens när min väg förde mig bara decimetrar från ett av alla de bottenlösa schakt som verkade finnas utspridda överallt på Dödsstjärnan.

Har inte rymdimperiet hört talas om räcken? De har råd att bygga ett vapen som kan spränga planeter, men kan inte anställa ett enda skyddsombud!

Jag slog snabbt bort tanken; om jag skulle överleva måste jag vara fokuserad. Efter att ha sprungit genom en dörröppning sköt jag sönder dess kontrollpanel, och hörde hur dörren slog igen bakom mig. Förhoppningsvis skulle det ge mig några sekunders försprång.

När jag rundade nästa hörn kunde jag inte tro vilken tur jag hade: där stod Chewbacca! Nu var jag inte ensam längre, tillsammans hade vi en chans.

Chewbacca

-Chewie, jag behöver din hjälp! Vader har tillfångatagit Han Solo, och jag har inte hört av Luke sen han gav sig iväg för att frita Leia!

Chewbacca lade huvudet på sned, tittade på mig, och sade:

-Det kortaste avståndet mellan två människor är ett leende.

Vad i…?

-Chewie, fattar du inte?! Han Solo är tillfångatagen! Vi måste hjälpa honom!

-Du kommer snart att omges av goda vänner och skratt.

Åh herregud.

Chewie log, rufsade mig i håret, och gick långsamt iväg medan han sade något om hur varje resa börjar med det första steget.

Fotsteg som ekade i korridorerna vittnade om att stormtrupperna närmade sig från alla håll, det fanns inte längre någon möjlighet att fly. Jag tog fram laserpistolen och förberedde mig på slutstriden, samtidigt som jag förbannade min dumhet:

Jag skulle aldrig ha tagit med en fortune wookie på det här uppdraget.

Har Spexbloggen startat en trend?

söndag, augusti 1st, 2010

Den uppmärksamme bloggläsaren har antagligen märkt ett mönster i frågorna vi lägger upp i högerspalten: svarsalternativet ”jag är hårdrockare” (eller varianter på det svaret) finns så gott som alltid med. Och det är ju inte så konstigt, ”jag är hårdrockare” är ett svar som funkar utmärkt oavsett om frågan handlar om vårens eventuella ankomst eller om huruvida fruktsallad är godare än semlor.

Nu verkar det som om denna trend börjar sprida sig även utanför Spexbloggen:

Jag är hårdrockare.Klipp från VLT 31/7

Best. Toastning. Ever.

onsdag, juni 16th, 2010

Vi har tidigare korat ”best.gyckel.ever.” Nu har det blivit dags för att kora ”best.toastning.ever.”

Månaden var september 2005, platsen gamla kårhuset, och tillställningen var den allra sista välkomstmiddagen. Deltagarna på middagen var ett tvärsnitt ur Luleå Studentkårs nollor samt diverse hangarounds som phösare, överphösare och generaler.

Givakt

När det festsugna kom in i lokalen möttes de av en frackkille i givakt på scenen, inte en rörelse. Efter cirka 5 minuter kom en annan frackkille och avlöste den första. Detta förfarande påggick ett tag tills de istället för att avlösa varandra ställde sig jämte. Tillslut hade alla fem frackklädda toastar intagit scenen och festen kunde börja.

Step

Och som grabbarna satte igång. Som sig bör presenterade de varmrätten varpå Peter svepte minst tre fulla glas vin bara för att försäkra publiken om att det var prima vara. Därefter följde gyckel på gyckel, och det var inte middagsgästerna som gycklade utan toastarna. Till exempel bjöds publiken på ett steppnummer som skulle göra självaste Michael Flatley avundsjukt, efter det så breakdansade Erik till de andra grabbarnas beatboxande.

Breakdance

Magiskt i det här sammanhanget är nästan för blygsamma ordalag. Att denna fantastiska toastning sedan totalt överskuggade undertecknads gyckel ”Leifur Leif” kan nog undertecknad leva med, för riktiga halleluja moments är man inte direkt bortskämd med.

Text och bild: Valle

Humor i vardagen

tisdag, juni 8th, 2010

Håller man bara ögonen öppna kan man hitta humor nästan varsomhelst. Till exempel bland en blomsteraffärs specialerbjudanden.

En rabattrabatt.Ordvitsar – den allra finaste sortens humor.

Cykelgyckel

fredag, maj 14th, 2010

Cykel.

eller
”Hoj hoj, kan jag hjälpa till med något?”

Burned by Archard

söndag, maj 2nd, 2010

Föreläsningar kan vara ett gissel, en förlängd studie i psykisk uthållighet, en tirad av kunskap som skulle få intressesmurfarna att extatiskt sätta hallonsaften i fel strupe. De kan även vara en källa till outsinlig glädje, så till vida att små guldkorn av underbara citat letar sig in i de annars så strikt akademiska resonemangen. Vi minns alla hur föreläsaren i Hållfasthetslära gång på gång vid upphängning av balkar förklarade att ”man kan inte ha rullor i båda ändarna. Då är det ingen mekanism, utan en skateboard”.

Ett annat bra exempel är även hur föreläsarens ord kan vändas emot honom/henne och framkalla kommentarer som sätter åhörarskaran i brand.

Tänk er en lång och utdragen föreläsning i Maskinkomponenter, där en och en halv timma ägnas åt en utförlig härledning av Archards nötningslag. För er som inte är bekanta med denna fundamentala tes inom maskinkretsar så kommer här en snabb förklaring:

Archards nötningslag fastställer slitning på mer eller mindre porösa ytor genom ren nötning och illustreras enkelt i grund och botten med en krita på en svart tavla. Ifall kritan dras längs tavlan med en viss hastighet så är den avnötta delen av kritan vid rörelsens slut en funktion av hastigheten, arean på kontaktytan mellan kritan och tavlan samt längden på kritan i sig. Man kan även krångla till det hela lite genom att blanda in bl.a. materialegenskaper för tavla och krita, kraften i den krithållande handen samt alla möjliga och omöjliga koefficienter för ytjämnhet.

Efter en och en halv timme med typiskt bildspel av typen power-point är det så dags att ta den sista delen på tavlan. Hjärnan känns som en grapefrukt i Sahara. Då händer det…

Kritan går av!

Ironin är ett faktum. Folk bara väntar på kommentaren. Carlsson tar chansen:

”Burned by Archard!”

Livet är underbart…

SPEXPREMIÄR!

tisdag, april 20th, 2010

Lördagen den 17 april kunde allmänheten få träffa Svartskägg för första gången.  För ett kadaver börjar dagen med en mytomspunnen lunch. Mer om denna kan jag inte förtälja.. What happens on the kadaverlunch stays on the kadaverlunch.

Lulespexet är ingen buskis, om man nu inte räknar med gamle piraten Roberts ögonbryn. Det är en actionfylld berättelse om människor med drömmar, om hierarki och om personer som saknar vitala kroppsdelar. De två utrikeskorrespondenterna tågar förväntansfullt in i Aula Aurora.
”Var sitter vi?”
Spexet börjar…
”Jag ser inte, vi går ut igen”
”Rad 8 plats 156 och 157”
Så går vi in igen. Tar ett nytt andetag och försvinner återigen förväntansfulla in till tonerna av en overtyr.
Skådespelet kan börja.

Två bittra kadaver sitter nu med lupparna och granskar vad våra bloggvänner tillsammans med hela uppsättningen åstadkommit. Helt oförberedda slungas vi iväg likt ett skepp på öppet hav där skådespelarinsatserna lyser som lanternor i mörkret.
Vi skrattar, vi ropar, vi klappar och stampar.
Så stort som askmolnet över Island, lika storslagen var premiären av Svartskägg.

Vad är då vinnarkonceptet? Vad är det som gör detta spex till det bästa någonsin?
Kan det vara Guvenörens halskrås?
Kan det vara Anne Bonneys hårband?
Marys bagarkunskaper?
Ljudet av en kork?
Kapten Morgans svärd?
Kan det vara några gula fjädrar på en axel?
Eller en krycka från landstinget?
Eller kan det vara det svarta skägget?

Denna delikata fråga kan tyckas svår att besvara. Magin med spex, allas målmedvetenhet, den positiva energin och målet. Men svaret är egentligen enkelt.
Det är:

42

Har all i ensemblen träben??

tisdag, mars 16th, 2010

De verkar iaf ha väldigt svårt att stå upp! främst Hamoon och Linnéa faktiskt, men jag tror alla är lika svaga  i benen, se bara på de sista bilderna!

Sara är stark i överkroppen och klarar av att sitta upp men Hamoon ligger svagt på marken

Linnéa lyssnar på sin stämma med masscentrum nära marken

desperat försöker Hamoon resa sig mha svärdet...

...men svärdet blir hans död.

 

Linnéa i en snödriva med en isklump på bröstet (??)

Här har ALLA förlorat kontrollen över sina ben- PÅ DANSTRÄNINGEN!! nooooo!

ÅH NEJ, stackars Erik- han är ju face down!!! kan ingen hjälp han vända på sig!!?

Att göra ett SPEX

lördag, januari 30th, 2010

Spex ska byggas utav kärlek

Ja-a.. då är det söndag snart igen och då vankas det mer SPEX 😀 hurra hurra… men även på veckodagarna får man spexa – ALLTID- faktiskt, om man vill, men ensemblen träffas flitigt för att öva. och det är så trevliga tillställningar, alla är glada, ingen är arg.. aaaw..wunderschön! TILLS man inser att folk har glömt sitt manus!! Eller man har glömt öva!! Eller Joel och Amanda tittar på varandra i vild förtvivlan och säger ”Hur 17 ska vi lösa det hääääär??”  He he he, det är så ett riktigt spex ska byggas! Med vild förtvivlan, kärlek och en massa skillad tur 🙂

Karl XII:es största ögonblick enligt Mig

lördag, januari 30th, 2010

Man kan tycka att Karl XII är en avslutad epok, bara en massa minnen, ett exspex kort och gott, och visst är det så, för alla utom för två. Jag och vår numer håriga direktör har fortfarande uppgiften att säkerställa så att spexet gjort rätt för sig, på det ekonomiska planet. Troligtvis kan vi presentera resultatet med glada miner på vårmötet men inget är säkert än, ta ta ta taaaaah.

Karl XII var ett fantastiskt spex på alla ledder och bredder, och kul som sjutton hade vi, men det ögonblick som gjorde störst intryck på mig var när vi för tredje gången arrangerade den traditionella NolleP-auktionen, en auktion för historieböckerna.

På den ena sidan, en nolla, och på den andra sidan, en annan nolla. Båda med en dröm om att gå vackert klädd. Spexkonsulten och gammkadavret Johan Karlsson höll båda parterna i schack med sin rappa tratt. Stämningen verkligen osade siciliansk vendetta, kulaktus hade förnuftigt nog tagit skydd i Debbie, och alla förväntade sig den hårdaste av strider. Startskottet gick, 20, 30, 50, 100, 101, dom kände på varandra, 230, man kunde börja ana svetten, men än var det långt ifrån över. Glöd och passion, strid och hetta, hat, kärlek och mer hat. Johan ropade 300, salpetersyra i skavsår vad det började svida, men det var för sent för dem att ge upp, det fanns ingen morgondag. Tarzan mot Fantomen, öga mot öga med sinande tänder och en likaledes portmonnä, vems var det? ingen visste.

1:a, 2:a, 3:e, Boom! 371 och 50! På den ena sidan, en nolla, ovationerna saknade gräns, superlativ i plural! och på den andra sidan, en supernolla, en förlorare med stridens bittra eftersmak i munnen, vakuum. Mitt i detta virrvarr knyter jag näven, gör segertecken, dunkar Johan i ryggen, dunkar Johan i ryggen igen, vilken bedrift, cash in!

När alla inblandade samlat sig, det tog sitt tag vill jag lova, lät jag föreviga detta ögonblick, det största ögonblick en enkel ekonomiansvarig kan tänka sig.

Kombatanterna med beundrarskara

/Valle