Archive for the ‘Kåserier’ Category

Är vi inte ihop längre?

fredag, januari 8th, 2010

I över tre år har jag haft ett förhållande med blodgivningsenheterna (eller BG, som jag kallar dem) här i Luleå, och allt har varit underbart. Efter varje träff har jag blivit bjuden på smörgås, och fått en liten present. Det är klart, på senare tid har presenten alltid varit en trisslott. Lite fantasilöst kanske, men jag klagar inte. Jag vet att man får acceptera varandras egenheter och små brister om ett förhållande ska funka.

En arm med en nål iMan får inte vara blödig.

Men när BG inte hörde av sig innan jul, som BG alltid brukar göra, blev jag lite orolig. Hade något förändrats? Och när jag läste i torsdagens tidning bekräftades mina misstankar – BG vill träffa någon ny! Betyder jag ingenting längre? Var jag inte ens värd ett ”vi kanske skulle ta en paus och träffa andra ett tag”? Jag funderar på om jag borde kontakta BG för att försöka rädda relationen, men jag tvekar. Man vill ju inte verka påflugen.

En årskrönika

torsdag, december 31st, 2009

Så här på årets sista dag passar det bra att se tillbaka på spexåret 2009, och det absolut spexigaste jag upplevde under året inträffade den 28 april, under spexturnén. Vi hade ätit en god middag uppe i Kaknästornet, och njutit av utsikten. På väg ut passerade vi genom souvenirbutiken, där Jenny upptäckte ett gäng älgbrölsburkar.

Vad är en älgbrölsburk, undrar ni? Det är helt enkelt en burk som låter om man vänder den upp och ner, ett läte som med viss fantasi kan liknas vid ett älgbröl. (Som tur är har burkarna prytts med bilder på älgar för att hjälpa de som saknar fantasi.) Vi insåg omedelbart att DET HÄR ÄR JU HUR SPEXIGT SOM HELST! Och om man vände på flera burkar samtidigt blev brölet ännu kraftigare, och allt blev ännu roligare.

Erik, jag, och JennyBRÖÖL! Hö hö hö. BRÖÖL! Hö hö hö.

Och ju mer burkarna brölade, desto roligare och spexigare blev det… ända tills expeditens tålamod till slut tog slut och han lät meddela oss att ”NU FÅR NI VÄL ÄNDÅ GE ER!” Då han uppenbarligen menade allvar lämnade vi snabbt butiken och äntrade turnébussen. Men vi kommer alltid att minnas älgbrölsburkarna.

(Bild: David, PR Karl XII)

Positivt tänkande

onsdag, december 2nd, 2009

-Hjärtligt välkomna till mitt föredrag ”Positivt tänkande – Hjälp till självhjälp”, eller ”För att hitta din räddare behöver du bara titta i en spegel”. Innan vi börjar tänkte jag bara…

-Ursäkta, jag har en fråga?

-Självklart! Vad ville du fråga om?

-Ska verkligen golvet luta såhär?

-Vad heter du?

-John.

-John, nu fokuserar du på helt fel saker. Golvets lutning kan bara störa dig om du själv bestämt dig för att den kan störa dig. Förstår du?

-Men…

-Tack! Det jag hade tänkt säga innan ditt inhopp är att kraften att förändra er situation finns inom er. Det finns två sorters människor: de som kommer med ursäkter, och de som kommer med lösningar.

-Jag har också en fråga!

-Jaha?

-Säger man ”golv” på ett fartyg? Heter det inte däck?

-Lyssnade du inte på något av det jag sa? Hur ska det här hjälpa dig att hitta vägen till framgång?

-Men jag tror att däcket, eller golvet, eller vad det nu heter, bara lutar mer och mer.

-Ja, det började luta redan när vi gick på det där isberget.

Is. Berg.Det är inte isberget på bilden som har skrivit brevet.

-Fast sa de inte att det här skeppet är osänkbart?

-Men osänkbart och olutbart är väl inte samma sak?

-Nu räcker det! Från och med nu vill jag att ni slutar lyfta fram problem och istället börjar lyfta fram förslag till lösningar.

-Jag har en lösning: vi hoppar i livbåtarna!

-Men livbåtarna är redan överfulla!

-Det här är ett typexempel på det jag berättar om i min bok, ”Du blir aldrig en vinnare förrän du börjar tänka som en vinnare”. Tror ni kanske att till exempel Abraham Lincoln gnällde över att livbåtarna var fulla?! Han byggde sina egna livbåtar!

-Men alltså…

-Ja, men jag menar metaforiska livbåtar, okej?

-Men hur kan metaforiska livbåtar rädda oss från att drunkna i nollgradigt vatten?

-Det kan till och med vara under noll, eftersom det är saltvatten.

-Sant.

-Och Lincoln brydde sig inte om vattnets fryspunkt heller! Nu säger vi alla efter mig…

-Jag har också ett förslag till en lösning!

-Vaddå?

-Du kan få agera flythjälpmedel åt mig när vi sjunker.

-Nu tycker jag du är negativ.

Ett kungarike för ett gyckel

tisdag, oktober 20th, 2009

När man varit med i spexet ett tag (okej då, ett fruktansvärt långt tag) har man fått se en del gyckel. Bra gyckel, dåliga gyckel, roliga gyckel, rutiga gyckel, och luddiga gyckel. Men bäst av allt är ändå konstiga gyckel, och därför älskade jag när 2000 års pr-grupp kände sig manade att gå upp på scenen. Då var nämligen det enda man kunde vara säker på att det skulle bli konstigt. Johannes kunde få en sköldpadda i present, en ”frivillig” kunde få ställa upp mot en dammsugare i en snabbätningstävling, och staben kunde tvingas göra chokladbollar. Mycket chokladbollar, som det sedan gällde att kränga till de övriga middagsdeltagarna.

Biohazard?Alexander manar på den lätt chockade staben.

Men sedan chokladbollsgycklet, på premiärbanketten 2007, har mitt liv varit skrämmande tomt på PR2000-gyckel. Visst, jag har försökt att fylla tomrummet med annat, men det blir inte samma sak. Så därför lyder min fråga till dessa utflippade människor som följer:

NÄR KOMMER NI TILLBAKA?!

Med förhoppning om ett snabbt svar.

Varma hälsningar
Tomas

Uppdatering:

Tyvärr har jag aldrig lyckats fånga PR2000-Mats på bild under ett gyckel, men jag hoppas att den här bilden på Mats som pekar ut ett episkt vattenfall kan duga som ersättning.

Episkt!Episkt!

Logistik är inte norrmannens bästa gren

fredag, september 18th, 2009

Jag har gång på gång under sommarens eskapader förundrats över norrmännen oförmåga skapa smidiga flöden. Ett exempel Byporten, kanske Norges största shoppingcenter, innehållandes minst tio 7/11, mat, sport, tåg osv. Det ända sättet att leverera till detta center är genom de två varuhissarna, fel, genom varuhissen för man kan räkna med att i alla fall en hiss är trasig. Detta leder förstås till fullkomligt kaos men det lustiga med det hela är att gemene norrman verkar finna sig i det. Ett annat exempel är deras förkärlek till smala vägar, hela Oslos vägnät är underdimensionerat med ungefär 50% vilket resulterar i ungefär två timmars köande per dag för en ordinär yrkeschaufför. Alla på en gång hela tiden, att folk står ut. Ett tredje exempel är hämtat från matvaruaffären. Vi svenskar har fått inpräntat sen barnsben att vi får njuta av Tom & Jerry-påsen eller möjligen Ben & Jerry glassen fortare om vi vänder streckkoden åt rätt håll, men inte i Norge, där tar man matkorgen och välter den upp och ner så varorna hamnar i formation skithög på bandet.

Varför gör dom så här, har dom bara otur när dom tänker, eller vet dom inte bättre. Man skulle lätt kunna dra slutsatsen att norrmännen är allt lite korkade men då brukar dom vara kvicka nämna sin nationalhjälte Peder Tordenskjold, mannen som har världsrekordet i effektivt resursutnyttjande. Han lyckades med bedriften att lura svenskarna att han hade 20000 man trots att dom i själva verket var 500. Detta ledde till att svenskarna skamset kapitulerade och att Tordenskjold sedan kunde lägga beslag på Sveriges häftigaste borg, Carlstens festning. Där ha vi nått att suga på.

Amiral Tordenskjold

Kontentan blir i alla fall, lär man sig att dricka Champagnebrus, gå på tur och att uppskatta denna ogenomskådliga komplexitet som vi kallar fullkomligt kaos tror jag man kan trivas ganska bra i Norge.

Att skapa konst är ingen konst

onsdag, september 16th, 2009

En solig söndag samlades manusgruppen i ett klassrum för att börja med skrivarbetet. Man skulle kunna tro att det första vi gjorde var att fråga oss ”okej, vad ska hända i spexet?”, men så var inte fallet. För det skulle inte finnas särskilt mycket handling i en berättelse som saknar karaktärer. Karaktärer, som var och en har unika egenskaper, mål, och erfarenheter.

Och är det inte just där, i gränsskiktet mellan egenskaper och erfarenheter, som vi författare kan nå den äkta sanningen? För spex, precis som all konst, är ju inget annat än en spegling av verkligheten. Eller förresten, var det så att verkligheten är en spegling av konsten? Eller, är konsten och verkligheten kanske reflektioner av varandra? Fast hur skulle det funka? Nej, vi säger såhär istället: sanna upplevelser är en reflektion av konstnärens upplevda sanningar, som, eh… som belyser… äh.

KaraktärerTyvärr var det här den enda delen av tavlan som inte var hemligstämplad.

Hursomhelst, det är alltså därför som vi, en söndag i ett klassrum i D-huset, började manusarbetet med att ta fram karaktärerna.

Ljud av hav?

tisdag, september 15th, 2009

Jag är så trött på ljud av hav!
Är det inte valsång, hypnos eller hoppande får så är det sabotage av noggrannt förberedda avslappningsövningar. Men jag ska börja från början…

Eftersom regissör Joel var på studiebesök på Norrbottensteatern och föreställningen Måsen (redan där sätter havet käppar i hjulet för rutinerna), så tog jag och Direktör Sandra Berg över dramaövningarna denna tisdag. Allting gick bra, det lektes lekar, svettades och flirtades på löpande band i nästan två timmar, och alla verkade nöjda med kvällen och våra insatser som lekledare.

Sen inträffade det som inte får hända, och ännu en generation spexare har för evigt tappat alla former av respekt för eder skribent. Jag inledde modigt den avslutande avslappningen med att försöka skänka inre frid åt alla deltagarna:

”Tänk er att ni är på en strand. Det är varmt och skönt och solen lyser. Ni hör vågorna rulla in mot stranden…”

Woooooooosh!

Ett ljud som av en smärre tsunami glider in genom fönstret och krossar den lilla koncentration som fanns i lokalen. Alla skrattar. Jag börjar om…

”Ok, vi går tillbaka till stranden. Det är varmt och skönt och ni hör vågorna sakta rulla in mot…”

Woooooooosh! Wooooshiwooooosh!

Vad i hel… Jag försöker igen…

”Ni är på en str…”

Wooooooooosh!

Jag ger upp. Vi går vidare till en annan övning. Ljudet kom aldrig tillbaka. Ingen vet vad det var. Men om någon nämner ljud av hav igen så kommer jag låta personen drabbas av en smärre blykollission med hjälp av en überkanon, så det så!
Till havs!

…rackarns…

Man vet att studenterna återvänt till Luleå…

fredag, augusti 21st, 2009

…när personen framför mig i kön i mataffären köper:

  • En tvåliters cola
  • Chips
  • Dip
  • Snabbmakaroner
  • Ett mindre berg med Billys Pan Pizza

Billys pizzaAlla delar i kostcirkeln… eller nåt.

På vestfronten intet nytt!

lördag, juli 18th, 2009

…om man bortser ifrån att just, alltså nu i helgen, så nu gästar A&A blogg crew. Mer information will follow.

se norrmän…

fredag, juni 26th, 2009

Jag är just hemkommen från en mycket intressant arbetsdag, som sträkte sig från 0700 -> 2100. $$$$…   … och på tal om pengar, dessa norrmän förstår jag mig inte på…    … min sista kund för dagen var en lite småsuspekt norrman med en snygg fru, inge konstigt med det. Han hade beställt 10 backar Pepsi, 10 backar Pepsi Max, 10 backar Villa (äckligt!), 10 backar Solo osv… ja ni fattar, en del brus. Då denna norrman förmodligen är rätt kass på att betala sina räkningar i tid så har han blivit en så kallad kontantkund, dvs. en kund som betalar kontant vid leverans, ingen konstigt i det. När jag efter mycket möda, värmeslag, ond rygg och typ 30 minuter lyckats lasta in alla 100 läskebackar i hans garage så har det blivit dags för betalning, och tro fan att jag tappa hakan när han yrkade på att få betala med MYNT! Nopp!, han skojade inte, 12800 NKr i MYNT! Ni kan säket gissa vem som fick räkna igenom dessa inte bara en gång utan två jävla gånger, Yes jag har suttit och räknat mynt från 1900 -> 2100. Den enda tillfredsställelsen är att tanterna på Ringnes också kommer att få räkna pengarna, mohaha.

Typisk Norrman

Typisk Norrman

Murphys lag

lördag, juni 20th, 2009

Jag har nyligen flyttat, vilket betyder att jag sagt adjö till min gamla lägenhet, huset lägenheten fanns i, och hissen som tog mig upp till lägenheten. Som ett minne av just hissen har jag sammanställt lite statistik över hissens och mitt förhållande genom åren:

Statistik

Spexbloggens intelligenta läsare kan säkert räkna ut vid vilket tillfälle hissen inte funkade.

Det går ju som en… äh.

lördag, juni 13th, 2009

Det finns mycket svårt jag försökt mig på i spexsammanhang genom åren. Till exempel att spela i rätt tonart, eller att rulla köttbullar, eller varför inte att försöka komma på fyndiga ordvitsar. Men inget av det här kommer i närheten av den ultimata prövningen: att dansa.

Underbara människor!

En bit in på spexåret kändes det som om det skulle gå bra. Jag fick uppmuntrande kommentarer om att jag ”dansade bra för att vara kille”, och efter mycket repeterande började jag komma ihåg vilka steg vi skulle göra när. Sen började vi träna i en sal med speglar, och till min fasa upptäckte jag att min spegelbild såg ut som en spastisk FC Z-Tore.

En svagare person skulle i det läget ha brutit ihop, men jag insåg att det bara var att kämpa vidare. Det skulle bli en (ung) John Travolta av mig! Och efter månader av träning… blev det inte det, långt ifrån, men det blev i alla fall något som med god vilja kunde kallas dans. Och för mig var det gott nog.

Och det var berättelsen om det svåraste jag gjort i spexväg.

En spexares mailväxling…

lördag, juni 6th, 2009

…med Sverigedemokraterna.

Hej!

Jag undrar vad ni tycker om att det ska vara en massa moskéer i
Sverige. Alltså, jag har inget emot muslimer, de får jättegärna be
hemma om dom vill, men har man en religion i ett land är det den
som gäller. Då tycker jag inte att man ska behöva se t.ex. en
massa minareter. Håller ni med mig om det?

***

Hej

SD vill stoppa byggandet av fullskaliga moskéer dvs med minareter och kupoler osv.

***

Bra! Då kommer vi till min nästa fråga: hur tänker ni göra för att
stoppa byggandet av fullskaliga kyrkor? Och vad vill ni göra av alla
kyrkor som redan finns?

***

Vi har inga ambitioner att stoppa byggandet av kyrkor, och inte heller att riva några befintliga.

***

Ursäkta, men nu blir jag lite besviken. Jag trodde vi var överens om
att det är dåligt när andra religioner slår upp sina byggnader i ett
land som redan har en egen religion. Här ska det inte komma några
mystiska religioner från mellanöstern (kristendom, islam, eller vad
det nu kan vara) och konkurrera ut våran beprövade asatro! Jag är
medveten om att speciellt kristendomen med alla sina kyrkor
överallt kan bli svår att stoppa, men med Oden och Tors hjälp är
jag övertygad om att vi ska lyckas.

För övrigt anser jag (precis som ni, hoppas jag) att det var ett
stort misstag att frångå runskriften för latinska bokstäver och
arabiska siffror. Sån där multikulturalism kan aldrig sluta bra.

Förhoppningsvis framgår ironin tillräckligt tydligt. Grattis på nationaldagen Sverige, och glöm inte att rösta imorgon!

Nonstop? nä… nonsens!

torsdag, juni 4th, 2009

För att förska imponera på alla hälsovägledare så låter jag beskriva en process som kanske stämmer in väldigt väl på en ännu icke nämnd spexare. Jag passar även på att illustrera detta rätt så troliga förlopp med en ganska liten men hyfsat uppiggande bild.

Fet digestion, fet lekamen,
fet exkretion, kadaver examen.

Jippi?

Nu är jag tillbaka

torsdag, maj 28th, 2009

Jag har fått många samtal på sista tiden där oroliga bloggläsare helt förståligt funderat var sjutton jag tagit vägen. Dock har jag inte lyckats blivit tagen av bloggtrollet som härjar i Porsöskogarna, som många kanske befarat, utan det är den senaste innedrogen plugg som är boven i dramat. För en vecka sen var jag djupt nere i skiten men nu börjar jag ta mig upp igen. Att fastna i pluggträsket är nog det värsta jag råkat ut för i hela mitt liv. Från början är det mörkt, sedan när man tror att det börja ljusna så smackar nån till en med en landhockeyklubba så det blir alldeles kolsvart igen. Till slut hittar man sig själv sittandes ömson skrattandes, ömson gråtandes åt rapport-formuleringar som denna; Chefen kommer förbi och visar sin uppskattning cirka en gång i veckan och han lyssnar normalt på hälften av personalen när det gäller beslut som omfattar arbetsplatsen. Det var vid denna punkt jag kände att, the botten is nådd! antingen tar jag och gör ett sista försök att vända denna helvetesspiral eller så störtdyker jag likt en vilsen Vergilius till den otäckaste av avgrunder. Tack vare mina vänner from the P-room sitter jag återigen bakom tangentbordet med någotsånärt klara tankar. Tack ska ni ha, och tack ska alla ni andra ha som på något sätt visat omtanke. Ni är beviset på att livet inte alltid är ett helvete.

Med vänliga hälsningar

Johan Vall

Nationalromantik

söndag, maj 24th, 2009

Fatta vilken konstig grej som hände mig ute i skogen. Det var helt sjukt! Det började med att jag filmade mig själv, när jag plötsligt fick se… fast det kan vi ta en annan gång. Nu tänkte jag istället berätta om mina framtidsplaner.

När jag blir stor ska jag skriva texter till nationalromantiska sånger. Varför det? Därför att det måste vara världens enklaste jobb. (Förutom möjligen astronom.) Man kan nämligen skriva i stort sett vad som helst, utan några krav på att texten ska ”kunna förstås” eller ”bilda begripliga meningar”. Huvudsaken att det låter vackert och lite mystiskt, så länge ingen tar och tittar lite närmare på texten. Tror ni mig inte? Titta bara på de här exemplen:

Vi börjar med ”Friseglarens sång”, där K. A. Tavaststjerna ansvarade för texten. Handlingen är något i stil med att segla hem över nattsvarta vatten, men hör på de här raderna:

Stänket som slår över däck och kajuta
väcker mig icke upp till att njuta
färden mot vinden
färden mot strömmen

Sover friseglaren när han borde stå vid rodret? Hur stor chans har egentligen en sån seglats att lyckas? Konstigt, kan tyckas, men långt ifrån det värsta exemplet. Vi går vidare till ”Island”, där Henrik Möller tonsatte A U Bååths dikt. Dikten handlar inte helt oväntat om Island, och innehåller bland annat följande guldkorn:

Länge du höll med ödet en holmgång,
fick dock ej falla, segra du fick

Hur kan en ö hålla en holmgång med ödet? Vilket öde? Och skulle ön ha fallit, om den bara hade fått det? Vem är det förresten som bestämmer om öar får falla eller segra? Någon slags FN-myndighet?


Herr Heidenstam sitter och funderar på hur man ska kunna dikta så obegripligt som möjligt.

Ni kanske börjar inse vad jag menar, men eftersom man alltid ska ha tre exempel avslutar jag med ”Sverige”, en dikt av Verner von Heidenstam som tonsatts av Wilhelm Stenhammar. Vad sägs om:

Sverige, moder! Bliv vår strid, vår ro,
du land, där våra barn en gång få bo

”Bliv vår strid, vår ro”? Vad är det som gäller? Ska vi slåss eller ska vi ta det lugnt? Texten hade utan tvekan kunnat kortats ner samtidigt som den hade blivit betydligt klarare. Men Heidenstam fick Nobelpris, och ingen lyssnar på mig. Hmpf.

Best. Gyckel. Ever.

måndag, maj 11th, 2009

Månaden var maj 2002, platsen Örebro, och tillställningen var avslutningsmiddagen på Spex-sm. Alla de deltagande spexen gjorde under middagen ett gyckel var, och så gott som alla övriga spex valde att sjunga en egenskriven jättespexig text till någon befintlig låt. Lite roligt, visst, men ganske förutsägbart när det fjärde eller femte spexet i ordningen gick upp.

När det sedan var Lulespexets tur förvarnade jag mina bordsgrannar om att vi nog skulle ha ett lite annorlunda gyckel. Jag visste inte exakt vad det skulle innehålla, men jag visste att det var de mest utflippande gycklarna i Lulespexet, med Alexander i spetsen, som stod för planeringen.

Gycklet började med att Johannes rusade över scenen samtidigt som han vrålade GLORIA! GLORIA! Sedan satte han igång Gloria Gaynors version av I will survive, och Lulespexarna på scenen inledde någon slags improviserad dans. Det som gjorde dansen speciell var att varje person hade fäst ett mjölkpaket på en plaststav, och försökte dricka så mycket mjölk som möjligt under dansen. (Ja, de fick skura upp efteråt.)

Man kan känna igen Markus och Jaxell på bilden.

När musiken, dansen, och mjölken var slut nådde gycklet sin naturliga slutpunkt, och mina bordsgrannars hakor var alla i bordsnivå. De såg ut ungefär som ett gäng bortglömda urinvånare i Borneos regnskogar som för första gången sett ett jetplan. Senare på kvällen vann vi visst något slags pris för bästa spex, men det spelade mindre roll. Vi hade redan sagt allt som behövde sägas med vårt gyckel.

Text: Spexbloggen
Bild: Hittad på nätet för länge sen, minns tyvärr inte var.

Paltschwiimen for peace

lördag, maj 2nd, 2009

Jag har just intagit min middag bestående av inte mindre än tre paltar, visserligen industripalt, dock industripalt av finaste slag; Strömlidas! namm nam.

PS. Det är inte mannen som ätit palt nyss som tagit bilden.

Nu ska jag ta mig en liten lur…

…peace

En kycklings bekännelser

måndag, april 27th, 2009

Kycklingen Kenny hade länge vetat att han inte var som andra kycklingar. Visst, han var gul, och han hade ögon och en näbb, precis som andra kycklingar. Problemet var att näbben och ögonen inte satt där man förväntar sig att de ska sitta, något som gav Kenny ett minst sagt säreget utseende. Hans ägare tyckte visserligen om honom, men andra personer var inte alltid så snälla. Ibland skrattade de till och med åt honom. Skrattade!

Men vad ingen visste var att Kenny hade en plan. Han skulle minsann visa alla, och världen skulle lära sig att frukta namnet Kenny! Så medan hånskratten haglade drog sig Kenny tillbaka bland stenarna, och väntade i tysthet. Och det är mycket möjligt att Kennys plan skulle ha funkat, om det inte vore för den lilla detaljen att Kenny inte var något annat än ett massproducerat prydnadsdjur. Så allt Kenny kan göra är att sitta bland stenarna, visa upp sitt anlete, och vänta. Länge.

Skam eller inte skam, det är frågan!

lördag, april 25th, 2009

Lulespexet har en gång i tiden innehållit både kondom-temaskämt och flämtande skådisar. För att undvika att dessa skämt ballar ur och gör det hela till en obehaglig buskis har Lulespexet idag bältet hårt knäppt i midjan. Ingenting därunder är välkommet. Detta resulterar i repliker som: ”Vilka vackra vader, jag tror jag får spader!” och ”Din panna är blek som ett stearinljus” Handpussar och slängkyssar utgör gränsen för snuskerier. Svordomar är också strängt förbjudet. Skam är varningsordet och en tydlig markering när någon kliver över gränsen, dvs. under bältet. Nu är frågan hur långt man ska dra detta. Gäller det bara på scenen? Gäller det scen och dramaövningar? Gäller det scen, dramaövning och sittningar? Gäller det scen, dramaövningar, sittningar och bankett? Är det skam att köra kommando på en spexbankett? Kilten inbjuder på sätt och vis till ökat luftflöde då traditionen i kiltkläderna är sådan, men hur ska vi ha det?…
Skam eller inte skam? – Det är frågan!