Archive for the ‘Manusskrivande’ Category

Behind the synops

fredag, april 17th, 2015

Nu är det bara timmar kvar tills årets lulespex Heureka har premiär. Synopset ”En gudomlig komedi”, som låg till grund för manuset, skrevs av de två rallarna Rudolf Renström och Elias Varg. Vi på Spexbloggen har lyckats få tag på Rudolf för en intervju om tankarna bakom synopset. (Eventuellt kan det ha varit Elias vi pratade med, vi är osäkra.)

Rallare!Rudolf är den tredje mannen från höger och Elias den femte. Eller tvärtom.

Årets spex utspelar sig ju som bekant i antikens Grekland. Var det en förkärlek för Platon, Sokrates, och de andra klassiska filosoferna som fick er att välja det ämnet?
Nä, viktigest förn rallar jär ju att man väjt vårs man jäär. Man vell ju ett bögg än järnväg som går åt fel boj.

Jag förstår. I spexet är Alexander den store i själva verket en kvinnlig karaktär som heter Alexandra. Ville ni med det säga något om strukturerna i dagens samhälle?
Jå, no hav hä hent. I kåmm ihog då än Emil å påjka böggd än järnväg åt Blåsmark. Å hä skull ju ett våra nagen järnväg där. I Blåsmark ålltså.

Verkligen intressant! När jag ser hur spexet innehåller dödlga såväl som odödliga karaktärer känns det som att ni har något viktigt att säga om vårt förhållande till religionen. Stämmer det?
Nä förman vart ju göudat å stjälld opa än Emil i fläjr tijm. Hä var de råoligaste i ha sitt!

***

Vi tackar Rudolf (eller Elias) för att han ville dela med sig av sina tankar. Se nu till att gå och se spexet!

Minnen från hösten

tisdag, maj 31st, 2011

”Bröderna Wright” har haft sin sista föreställning, så nu är det läge att titta tillbaka och minnas. Jag tänkte hjälpa till med det genom att posta en bild från ett av manusgruppens allra första möten i höstas. Vi hade precis spikat vilka karaktärer som skulle vara med, och Maja (antagligen den enda i manusgruppen med någon som helst konstnärlig begåvning) ritade upp ensemblen på tavlan.

Wright-ensemblenFlygpionjären, bröderna, journalisten, vetenskapsmannen, presidenten, samt kvinnan med stort K.

Och som ni kan se fanns ett av spexets mer minnesvärda skämt med från första början…

En förklädd president.

Rim vi minns, del 5

söndag, december 12th, 2010

Välkomna till del 5 av spexbloggens artikelserie ”Rim vi minns”, där vi uppmärksammar manusskrivande från förr! I detta avsnitt går vi längre tillbaka än någonsin, ända till år 2000 och lulespexet Olympia.

Inte ens undertecknad var med i spexet på den här tiden, men jag har hört mycket berättas om detta mytomspunna spex av de som var med. Och när man sett ganska många av de äldre spexen på dvd kan man konstatera att Olympia står stolt som en milstolpe i lulespexets historia. Det har kallats ett såpaspex, med tanke på de otaliga kärleksrelationerna mellan de åtta karaktärerna. Och det kan väl stämma, men i så fall är det ett bra såpaspex! Det innehåller skådespelarprestationer av toppklass, färgsprakande kläder, och några riktigt snygga dekorlösningar.

Jo, det står en tjej i fönstretHur lyckades de bygga det där?!

Men nu var det ju manuset vi skulle koncentrera oss på. Och det finns en hel del guldkorn i Olympia, bland annat ett diskusskämt mot slutet av spexet som inte kan beskrivas, det måste ses! Men just därför att det inte kan beskrivas väljer vi att istället lyfta fram Alkaios episka skaldande om Den Perfekta Geten, där ensemblisten Markus tar begreppet ”att spela ut” till helt nya nivåer:

AlkaiosNu känner jag demonerna komma!

Låt ej bekymmer göra ditt sinne sjukt
ty sorg och grubbel bringar ingen tröst
Var finns det något så vackert och mjukt
som den perfekta getens päls och röst?
Förvirrad ser jag stridiga vindars spel!
Från ena sidan vältrar en väldig absurditet
och från den andra något fruktansvärt fel
För sinnesro krävs en perfekt get!
Vår värld smäktar av tryckande törst
tung är timman och het
Alla tävlar, men vem kommer först?
Jo, vår perfekta get

Del 6 av ”Rim vi minns” kommer den 30 januari. Tills dess, håll ut!

Resultatet av en torsdag

fredag, november 19th, 2010

Antal scener skrivna:
Typ en halv.

Personer som skrev:
Hamoon och undertecknad.

Rim som kom till användning:
Livet/perspektivet.

Rim som inte kom till användning:
Violinist/sadist.

RimlexikonManusförfattarens bästa vän.

Rolighetsfaktor:
Förhoppningsvis hög. Författarna skrattade i alla fall själva åt sina lustigheter.

Hur det går med manusskrivandet:
Tack bra, snart klara med första akten.

Rim vi minns, del 4

söndag, oktober 10th, 2010

Vi på Spexbloggen har fått ta emot många önskemål angående vår artikelserie ”Rim vi minns” men vi valde att inte lyssna på dem, tvärtom publicerar vi ett avsnitt till. Denna gång handlar det om en konfrontation mellan Calamity Jane och Annie Oakley i 2006 års bästa Lulespex – Buffalo Bill!

Ett laddat möte.Scenen repeteras under regissörernas uppsikt.

Calamity:
Ser jag fel eller är det den nya Colten du fått tag på?

Annie:
Jo, jag har en kontakt i Memphis som gav mig ett bra pris.
Hon fick till och med tag på en stålblå…

Calamity:
Åh, en stålblå! Jag valde mellan den och en cerise…

Annie:
Ja, den cerisa är så söt, men den går inte med mitt hår…

Calamity:
Förresten, har du sett det nya hölstret med resår?

Annie:
Oh, tänk vad praktiskt.

Calamity:
Jaa, faktiskt.

Visst, kanske lite väl flitigt användande av ”…” för att avsluta repliker, men vad gör väl det när manusgruppen rimmar på cerise (det görs det inte i varje spex!) och dessutom avslutar scenen med det som kom att bli Lulespexets kanske mest citerade repliker genom tiderna!

Håll utkik efter del 5 i serien, vilken månad som helst!

Skötselråd för medelstor manusgrupp

tisdag, juni 22nd, 2010

För att en manusgrupp ska producera ett bra resultat är det viktigt att man sköter den på rätt sätt.

Manus.Foto: Richard Alm, PR 2010

Den typiska manusgruppen trivs bäst i normal rumstemperatur. Den kan tåla kallare miljöer ett litet tag, men exponeras gruppen för minusgrader under en längre tid riskerar den att drabbas av rimfrost.

En titel

lördag, maj 29th, 2010

Innan releasen i mars är spexets handling hemlig för den stora allmänheten, så därför kunde jag inte visa allt för mycket av manusgruppens arbete när jag i september bloggade om hur vi jobbade fram karaktärerna. Men nu kan alla nyfikna läsare få hela bilden serverad:

En tavla.Äntligen kan sanningen avslöjas.

En hel del känns igen från det färdiga spexet: guvernören, kapten Morgan, och så vidare. Och på sätt och vis fanns det ju med en ”Robinson Crusoe-person” också. Fast man ser även en del förslag på karaktärer som jag glömt bort, och i vissa fall förträngt, att vi någonsin funderat på. Smeden? Pirat Långstrump och Sjörövarfabbe?!

Rim vi minns, del 3

söndag, maj 23rd, 2010

Just det, dags för ännu ett avsnitt i serien där vi lyfter fram goa rim från forna tiders Lulespex. Idag tittar vi närmare på förra årets uppsättning Karl XII, ett av de få spexen från de senaste åren där undertecknad inte var med i manusgruppen. Men trots det, eller kanske just därför, finns det en hel del minnesvärt rimmande i manuset.

Karl XII-affischen.”Karl XII – en kung med ruter i!” eller ”Karl XII – underbart är kort!” eller ”När kungen förlorade striden fick han spader och blev knekt!” eller…

Vårt rim inträffar mitt i första akten. Kungens syster Ulrika diskuterar med stilikonen Fabilus hur de kan få kungen att bli lite mer kunglig, samtidigt som hela scenen är ett enda långt schlagertemaskämt.

Ulrika:
Karl behöver snyggas till och inte vara så slentrian.

Fabilus:
Bli piffig!
Detta ger mig bra vibrationer
Jag gillar dina intentioner

Ulrika:
Karl ska inte vara så stötande eller kall som el o is
Utan bli attraktiv hos adeln
Han är envis
Men vill sitta kvar på den kungliga sadeln

Ja, vad säger man? När man sitter i orkestern och ser föreställning efter föreställning efter föreställning är såklart de tydliga skämten roliga, men mer subtil humor som Eloise-skämtet är guld värt.

Rim vi minns, del 2

tisdag, maj 11th, 2010

Tänk vad tiden går! Vi har redan kommit fram till del 2 av vår episka bloggserie ”rim vi minns”, och nu har turen kommit till spexet Shogun från 2005.

Uppsättningen anno 2005.Shogun-uppsättningen.

Vi kommer in i handlingen när hela gänget är på väg upp till toppen av berget Fuji, där de ska avrätta holländarna Anjin och Gaijin. Eller, Anjin har på något sätt lyckats fly, men Gaijin ska i alla fall avrättas.

Alvito:
Äntligen framme! Jag har längtat hela dagen.
Den här avrättningen kommer bli storslagen!

Mariko:
Vi borde tagit vandringen i etapper.

Yokozuna:
Äääh, varför då? (har blivit skjutsad ända upp)

Mariko:
Om ändå berget varit utrustat med rulltrapper.

Yokozuna:
Jag tycker det är konstigt att fångarna blivit dubbelt så få!

I det här stycket finns det inte bara ett, utan två rim av hög klass. Notera för det första hur manusgruppen slår fast att ”rulltrapper” minsann stavas med ett ”e” på slutet. Så kan man göra bara man ser tillräckligt självsäker ut medan man gör det. För det andra har vi ordvändningen ”att fångarna blivit dubbelt så få”. Fantastiskt finurligt, och hela replikskiftet blir på sin höjd hälften så oroligt som det annars skulle varit.

Vilket spex kommer att lyftas fram i nästa del av ”rim vi minns”? Den som läser får se!

Bara k (nästan)

söndag, februari 28th, 2010

Rapport inifrån en manusgrupp, utan direkta kopplingar till verkligheten.

En kvartett karismatiska kamrater konstruerar konstiga konversationer.
Kreerar kompisarna kul, kvick kultur? Kan kvaliteten konfirmeras? Kontroll krävs.
Kvickt kommer krossande kommentar:
-Kasst! Konstaterar Kekke kallt.
Katastrof!
Carlssons konfidens kastas kull.
Konsekvenser:
kreativiteten kantrar, konflikten kulminerar, kvartetten kapitulerar: kaos!

Hemingway.Hemingway skrev aldrig ett studentspex. Vad jag vet.

Kommer kollektivet kollapsa?
Kommer kommersiella krav krascha kulturarbetet?
Kan kompisarna kanske korrigera kreationen?
Kamraterna koncentrerar krafterna.
Knapphändiga kritiken kasseras.
Kvartetten kreerar komfortabelt korrekt konversation.
Klar klasskillnad!

12 mars är inte långt borta

lördag, februari 20th, 2010

Svart på vitt. Eller, blått på vitt.En pusselbit och en… glödlampa? ”Spexet Edison – en lysande idé”?

Planeringen inför releasen, då temat för årets spex avslöjas, är i full gång. Manusgruppen lägger upp arbetet enligt den beprövade Kinderägg-metoden, och spexbloggens läsare får i och med ovanstående bild en möjlighet att lista ut temat först av alla.

Rim vi minns, del 1

torsdag, januari 28th, 2010

Som alla säkert känner till tillhör Lulespexet den så kallade Uppsalaskolan, det vill säga att våra manus skrivs helt på rim. Det ställer lite extra krav på manusförfattarna, eftersom ett dåligt rim kan sänka en hel föreställning totalt (eller i alla fall till viss del försämra en medelstor scen).

Men å andra sidan så kan ett snyggt rim få det att rycka i mungiporna på den bittraste spexveteran, och för att ge spexrimmen den uppskattning de förtjänar startar jag härmed artikelserien Rim vi minns!

Jakob och StanleyJournalisten Stanley med tillhörande brorson.

Jag hoppas folk ursäktar om jag inleder med ett spex som jag själv var inblandad i, nämligen Jakten på Dr. Livingstone. Rimmet inträffar när bland andra byahövdingen Sekeletu och hans son Mamush är på väg till källan till en stor flod:

Mamush:
Jag har inte sett en enda krokodil än!
Pappa, är vi inte framme snart?

Sekeletu:
Jo, här är källan till Nilen!

Håll till godo! Nästa avsnitt i denna episka artikelserie dyker upp när man minst anar det.

Livin’ la Vida Manusgrupp

måndag, oktober 12th, 2009

Förr i tiden (vi snackar tidigt 90-tal) var det inte lätt att skriva spexmanus. Den statliga ”Myndigheten för humor och andra förlustelser” ansvarade för att avgöra vad som var godkänd humor, och lagrade all sådan i ett gigantiskt bergrum någonstans i Bergslagen. För att få tag på något roligt till manuset måste författarna först genomgå en säkerhetskontroll, för att sedan i en bil med övertäckta fönster färdas till det topphemliga lager där all humor i Sverige förvarades [1]. Väl framme hade man endast 30 minuter på sig att samla in den bästa möjliga humorn, samtidigt som det gällde att respektera utförselransonen (20 skämt per person, enbart för eget bruk).

Dagens manusgrupper har svårt att tro att man hade så mycket besvär förr i tiden. I vårt moderna samhälle behöver man bara kontakta HumorFabriken.se, ett gäng underbetalda barnarbetare i en källarlokal i Småland som erbjuder allt från temaskämt till allitterationer till mycket förmånliga priser. Därför består ”jobbet” för en manusgrupp år 2009 mest av att glida runt på Teknikens hus och göra nyckelringar. Allt var inte bättre förr!

Carlsson, Amanda, Kecke, och jag!

En manusgrupp och dess nyckelringar

[1] Förutom den sjuka humorn, som Smittskyddsinstitutet lagrade på annat ställe.

Tredje gången gillt!

onsdag, september 9th, 2009

Efter spexets infomöte var vi fyra personer som begav oss hem till mig för lite teambuildande. Det var nämligen dags för 2010 års manusgrupp att dra igång arbetet!

Om jag räknat rätt blir det tredje gången i manusgruppen för undertecknad. Senaste gången var jag manusansvarig, och då kan det ju lätt bli så att resten av manusgruppen ser en som en ledare, ett föredöme, ja, lite av en halvgud helt enkelt. Fast nu är man alltså åter vanlig dödlig, men det kommer säkert att gå jättebra det med. Om inte annat så är ju herr manusansvarige en fellow spexbloggare.

En anteckningsbokEn än så länge oanvänd anteckningsbok.

Han började med att ge oss varsin present: en liten behändig anteckningsbok, där vi kan skriva ner alla roliga saker vi kommer på. Än så länge är min tom, men jag kommer säkert att börja skriva när som helst. Om inte annat så ska jag i alla fall skriva mitt namn på framsidan.