Archive for the ‘Spextraditioner’ Category

One punsch to rule them all…

fredag, oktober 3rd, 2014

Så var det dags för årets upplaga av den traditionsenliga Punschprovningen, i år med tema Tolkien.Självklart fanns Spexbloggens tappra recensenter på plats, utklädda till såväl dvärgar som trollkarlar… på ett eller annat sätt.
Årets förvaltare kan spåra sina rötter tillbaka till Pi, och ärtsoppan var därmed i en klass för sig. Bring your own pannkaka gällde, för att undvika den urgamla fejden om huruvida en pannkaka är en pannkaka eller en plätt. Den konflikten är yet to be decided…

Det bjöds på åtta punschar, alla med kodnamn inspirerade av Peter Jacksons senaste tolkning av J.R.R. Tolkiens klassiska verk, och Spexbloggen livetwittrade sina upplevelser genom hela provningen.

Ett riktigt fyllesvin…

Det visade sig att båda Spexbloggens utsända hade samma favoritpunsch, kodnamn Gimli (And My Axe!). Tyvärr kom denna endast på en delad tredjeplats. Det är synd när andra har fel, men ibland måste man spela med, eller hur…

I slutändan kunde en vinnare koras; Styrelsens egna punsch, kodnamn Smaug. Vi gratulerar styrelsen till vinsten, tackar för en utmärkt provning och hoppas att det finns nog med Smaug för att räcka hela uppsättningsperioden igenom.

In i dimman sa dem…

Slutresultatet av provningen blev:
1: Smaug – Styrelsens egna
2: Bilbo – Trosa Punsch
3: Fili och Kili – Tegnér och son
3: Gimli – Facile
4: Thorin – Perras hemgjorda Galliano-punsch
5: Bombur – Flaggpunsch
6: Gandalf – Caloric
7: Balin – Gizmos hemgjorda

What happens in Sundom stays at Youtube

onsdag, december 18th, 2013

I höstas hade den splitternya uppsättningen för 2014 års spex teambuilding i metropolen Sundom, och vi på Spexbloggen är stolta över att kunna presentera en avslöjande dokumentär om vad som egentligen hände.

Spex-SM

torsdag, november 10th, 2011

2002 arrangerade Örebrospexarna världshistoriens första Spex-SM. Det var länge osäkert om Lulespexet ens skulle ha råd att vara med, men i absolut sista minuten lyckades vi få siffrorna att gå ihop. Efter exakt ett genomdrag av den nedkortade versionen av ”En vikingasaga” packade vi några timmar senare in oss i en buss och tog E4:an söderut mot Örebro. Och det gick rätt så bra: vi vann pris för bästa koreografi, bästa skådespel, och framför allt bästa spex. Vissa gamla spexare kan fortfarande minnas banketten med prisutdelningen, ett bord som inte riktigt höll när en glädjerusig uppsättning dansade på det, samt en vandring tillbaka till hotellet en tidig vårmorgon med bucklan i ett tryggt grepp.

Winner!2002, året när vi grävde guld i Örebro. Tack till Johannes Krunegård för fantastiskt foto.

Fem år senare var det dags för nästa Spex-SM, och med gott självförtroende återvände Lulespexet till Örebro med spexet ”Jakten på Dr Livingstone”. Av någon anledning gick det inte riktigt lika bra den här gången, antalet priser vi plockade hem stannade på ungefär noll. Istället vann Linköpingsspexarna med ”Hannibal”, och det var bara att konstatera att vi skulle haft med fler elefanter i vårt spex.

LivingstoneMen det viktigaste är ju inte att vinna… väl?

Men skam den som ger sig! 2012 är det åter dags för Spex-SM, och årets uppsättning är i full färd med att skapa ett spex som genom formtoppning och höghöjdsträning förhoppningsvis ska ha maximala möjligheter att prestera i Örebro. Bucklan ska hem till Luleå!

…och OM något av de sju andra deltagande spexen skulle råka vinna så är det ju inte särskilt länge kvar till 2017.

Punsch, spexbloggens punschpanel tycker till

torsdag, oktober 14th, 2010

Lulespexets årliga Punschprovning gick av stapeln i fredags, Spexbloggen har låtit Spexbloggens alldeles egna punschpanel dela med sig av sina tankar kring punsch och punschprovning.

Till att börja med, hur många Punschprovningar har ni varit på?
Maja: -2st!
Kekke: -Jag var på min första under dramaövningarna inför Jeanne d’Arc, så detta året blir den fjärde. Två år som arrangör.
Tomas: -Har tappat räkningen. Det jag däremot kommer ihåg är att jag satt i styrelsen som anordnade den första punschprovningen evah i Lulespexets historia. Vi bjöd på en massa snittar, och Måns Montell höll ett imponerande föredrag om punschens historia. Succén var omedelbar.

Vad är roligast, punschen eller provningen?
Maja: -Dessa lever i symbios med varandra, ty utan punsch vore det en provning av annat slag och DET är inte så roligt! med provningen kommer det roliga och trevliga sällskapet och med punschen kommer det de roliga smakerna och det roliga egenskaperna med alkohol.
Kekke: -Det är ett helhetsintryck. Stämningen, personerna, provandet, drickandet av det flytande guldet, spänningen i vem som ska vinna…
Tomas: -Provning utan punsch skulle innebära att jag åt ärtsoppa, umgicks med en massa trevliga människor, och sjöng sånger. Punsch utan provning skulle innebära att jag satt ensam i ett mörkt rum och söp. Alltså är provningen roligare än punschen.

Vilken är er generella inställning till punsch som rusdryck?
Maja: -Lömsk liten rackare! den är en liten shot men eftersom den har så inbjudande guldig färg och är så söt, så söt glömmer man lätt bort det faktum att det finns en rätt hög proocenthalt alkohol gömd i den.. få vill erkänna det, men man blir absolut knas-kalas på för mycket punsch! (som sig böööör!)
Kekke: -Att bli berusad på punsch är att likställa med att snorta strösocker… what’s not to like?
Tomas: -Rusdryck och rusdryck, punschen ska avnjutas i lagom mängd enligt mig. Annars skulle den resulterande sockerchocken inte vara nådig.

Vad är ert hemliga knep för att konstruera den perfekta punschmuggen?
Maja: – Ha övat länge hemma på att kasta tärning eller dra föremål ur en påse så att man lätt får de BÄSTA FÄRGERNA! sen ska man inte göra som jag och satsa på en större mugg än sist och ändå lyckas tillverka en mindre!!
Kekke: -En subtil jämvikt mellan estetik och volym, samt en stabil och icke-läckande botten.
Tomas: -Inse sina konstnärliga begränsningar, och satsa på att skapa något enkelt och funktionellt som håller tätt.

Å så till den viktigase frågan, vilken är er favoritpunsch?
Maja: -Flaggpunschen ligger mig varmt och hjärtat! (men Cili-punschen gör det INTE!)
Kekke: -Caloric. Den är inte lika söt som Trosa-punschen, och har en mer distinkt smak än Flaggpunschen.
Tomas: -Carlshamns flaggpunsch. Ja, jag är så tråkig.

Slutligen ska panelen få chansen att kommentera några iakttagelser som jag gjorde under den senaste punschprovningen i fredags.

Vid den senaste punschprovningen såg jag att du Maja drack punschen med fingret ut, varför?
-Punsch är de fina människornas dryck så jag kan inte annat än att hedra denna
guldiga dryck med en proper handfattning!

Jag iakttog även att du Kekke snegla vid upprepade tillfällen på bordsgrannens punschprotokoll, är det verkligen rätt att göra på det viset?
-Det handlar om att vinna, inte att kämpa väl.

Tomas, jag notera att du inte tömde alla punschmuggarna, varför inte?
-Med risk att låta som Collin… Punschen ska avnjutas i lagom mängd, annars skulle den resulterande sockerchocken inte vara nådig.

Vi tackar punschpanelen för att de så osjälvisk delar med sig av sin enorma erfarenhet av punsch och börjar blicka mot det kommande spexåret, ett år som är förhoppningsvis fyllt med massor av sliskig punsch. Jag vill avsluta med en liten reklambild som användes till punschprovningen 2007, låt punschbuteljens guldgula sken leda er genom oktobermörkret.

//Valle


Punsch

Ögonblick från en fest

måndag, september 13th, 2010

Spexet Svartskägg har nått vägs ände, och det avslutades i stil med den traditionsenliga sista-sista festen som började runt midnatt och avslutades först på morgonen med den minst lika traditionsenliga frukosten på Scandic. Personligen hade jag det väldigt kul på festen, då jag var omringad av mycket trevligt bordssällskap.

Någon gång under kvällen tappade jag dock uppsikten över min kamera, men det visade sig när jag fick tillbaka den (tack, Emily!) att snälla spexare hade tagit en massa bilder åt mig. Jag kan därför presentera exklusiva mingelbilder från festen för spexbloggens läsare. Varsågoda!

Efterrätt!Jag antar att den okände fotografen i den här bilden velat presentera efterrätten, på ett bord i bakgrunden, i sitt sammanhang. Att bilden tycks luta något är nog bara ett konstnärligt ställningstagande.

Hår!Hår… är ju alltid trevligt.

Kiltar!En Svartskägg-kilt, en Jeanne d’Arc-kilt, och en liten liten bit av en Karl XII-kilt. Och så två händer, som pekar ut den röda kilten som befinner sig strax utanför bilden.

Ballonger!Dekorationerna på festen följde såklart pirattemat. Jag har även en till bild på dessa ballonger, med enda skillnaden att en vinflaska finns med på den bilden. Med tanke på att kompositionen med vinflaska/ballonger blev som den blev väljer jag dock att inte visa den.

Förhoppningsvis kan dessa bilder få er stackare som missade festen att känna det som att ni nästan var där. Om ni vill få en ännu bättre simulerad festupplevelse rekommenderar jag att ni stannar uppe en hel natt, tar på en kilt, går till Scandic och äter hotellfrukost samtidigt som ni ignorerar de konstiga blickar ni får av de övriga frukostgästerna.

A blast from the past, del 2

torsdag, april 29th, 2010

I väntan på att de spexbloggare som deltar i den pågående turnén ska lägga upp sina fantastiska reportage därifrån jobbar vi övriga bloggare oförtrutet vidare med att forska i spexets historia. I internets mörkaste gömmor har vi lyckats hitta ett foto av 2002 års spexuppsättning!

Uppsättningen anno 2002.”En vikingasaga”-uppsättningen.

Studera bilden och dröm er tillbaka till en tid då teambuildingen låg i januari, en tid när en ”låtomstart” innebar att dra sista versen av originallåten en gång till, en tid när det fanns inte två, inte tre, utan fyra stråkinstrument i orkestern.

(Jag skulle kunna nämna att det här spexet minsann tog hem guldet i Spex-SM i Örebro, men jag väljer att inte göra det. Det är fult att skryta.)

A blast from the past

tisdag, april 27th, 2010

Efter ett tips på Facebook från en herr Sandberg upptäckte jag att gamla versioner av Lulespexets hemsida finns bevarade på internet – ända tillbaka till 1998! Jag hade ingen aning om att internet ens var påhittat redan då.

Stenverktyg.Stenverktyg av den här typen tros ha använts kring år 1998.

Men hursomhelst, om man väl tittar på den sparade sidan kan man hitta mycket intressant. En hel del känns igen, till exempel är beskrivningen av vad ett synops är i stort sett ordagrant bevarad i 2010 års programblad. Typ, varför ändra ett vinnande koncept? Jyckelverksamheten lever också fortfarande kvar, men Spexkören har däremot försvunnit i historiens dunkel. Enligt Niklas Sonestedts arbete ”Luleå studentspexförenings historia 1991-2002” bildades kören 1994 med syfte att vara en blandkör som sjöng studentikosa sånger, för att sedan upplösas någon gång mellan 1998 och 2001.

Mer arkeologiskt arbete från spexbloggens sida utlovas. Det här är bara toppen på ett isberg.

Det var en gång en ouvertyr

torsdag, februari 4th, 2010

Alla traditioner kan inte vara för evigt.

När jag var med i min första spexuppsättning kändes det som om jag blev överöst med traditioner: kiltar, prular, punschmuggar, trappsånger, och så vidare. Även vi i orkestern hade våra traditioner: när vi började öva var en av de första noterna som delades ut… trumvirvel… den extremt traditionella spexouvertyren!

En massa noterEn del av andrafiolstämman.

Ouvertyren hade skrivits till föregående års spexuppsättning, med syftet att fungera som ouvertyr till alla framtida uppsättningar. När den trogne spexbesökaren hörde tonerna skulle det börja vattnas i munnen som hos en pavlovsk hund, för ouvertyren var en signal om att nu var det minsann spex på gång. Det var inte utan att vi i orkestern kände historiens vingslag när vi övade in våra stämmor. Det här skulle bli något att berätta för våra barnbarn!

I nästa års uppsättning var låten borttagen, och det var slutet på spexouvertyrens tvååriga tradition.