Archive for mars, 2009

Sveriges musikakademikers sångkåntest

tisdag, mars 31st, 2009

Som en sista hyllning till Tomas, Valle, Jenny och Kekke postar jag deras absolut sista inlägg och ber er läsa det tyst för att hedra dem i deras olycka.
//Admin

Som ganska många känner till bjöds det på rejält smaskig underhållning i form av melodifestival nu i helgen som var. Det var våra bröder och systrar vid musikhögskolan i Piteå som stod som värdar för detta spektakel. Eventet ägde rum i Norrmalmias gymnastiksal, där man rullat ut heltäckningsmattor och byggt upp en scen som var nästan lika stor som spexets. Ytterligare ett tecken på evenemangets klass var att man i sann goodwill-anda delade ut ballonger till alla barn, vi spexare fick också varsin ballong. Till publikens stora förtjusning luktade det inte flisfabrik denna dag så förutsättningarna för de tävlande artisterna kunde inte varit gynnsammare.

Med buller och bång gjorde kvällen konferencierer Erik Carls och Joakim Österberg en sagolik entré, och med sång och dans lät de startskottet ljuda.

Artister och låtar betades av på löpande band och mitt i detta hysteriska virrvarr stod det en spexare med full kontroll. Det handlar naturligtvis om mästerdirigenten och gammelspexaren Pär Hellström (En Vikingasaga, Eldorado, Nyköpings gästabud samt inhopp i Shogun). Det var en sann fröjd för ögat att se honom i aktion, och vi kunde nog alla känna stoltheten inom våra bröst.

När samtliga tio bidrag framförts var det dags för första röstningen, och som sig bör på ett tekniktungt universitet som LTU sköttes röstningen med publikens mobiltelefoner, så alla kunde vara med och påverka. Efter röstningen redovisades de fem bidragen som gått vidare till finalen. De framröstade artisterna fick möjligheten att på nytt framföra sina bidrag, för ytterligare en chans att imponera på finaljuryn. Jurygrupperna bestod av representanter från radion, näringslivet, lärarkåren, studenterna och självklart Lulespexet.

När andra rundan var slut slog nostalgimätaren i toppen, då det givits plats på scen för fjolårssegrarna Yngve Front och Pryde Pjotr and his Kinky Kozacks med deras smashhittar Vem går runt i rosa kalsonger och Sex i Murmansk.

Så äntligen blev det dags för slutomröstningen, och jurygrupperna intog scenen för att förtälja hur det fördelat sina poäng. Man kunde tidigt se att bidrag nummer 7, Vi ska bilda pojkband hörde till favoriterna, men i övrigt var det oerhört rafflande. Två bidrag skulle tas ut som representanter till den jättestora finalen som äger rum i Malmö senare i vår. Efter att alla jurygrupper lämnat sina röster, och efter att Lulespexet under kuppmässiga former och till allas förtjusning passat på att göra reklam för Karl XII, kunde poängen summeras.

SMASKvinnare och Piteås bidrag till riksSMASKfinalen blev…

*trumvirvel*

*OSYNK med låten Vi ska bilda pojkband och Gustav & Märta med låten Våra rynkor ska alltid matcha varann.

Kvällen höjdpunkter:

Kung liljekonvalj (snapsakademikerna i publiken började plötsligt dregla)
Robin Hood och Lille John går igenom skogen…
Balt, Humle, Est och Vatten (namnet alltså)
och…

…vår favorit Åsa Lindvall

Text: Spexbloggen
Bild: David Eriksson

Pressmeddelande

tisdag, mars 31st, 2009

Under måndagen hamnade av någon outgrundlig anledning tre av fyra bloggförfattare på Sunderbyns akutavdelning.
Samtliga uppvisade stadiga symptom av förgiftning såsom vomering, tappad känsel i de yttre extremiteterna och hallucinationer. En sköterska uppger att en av dem skall ha trott sig vara en svan och förtärt en halv låda med plasthandskar innan vårdare hann ingripa.
Sorgligt nog avled våra hjältar en efter en under natten. Obduktionen visade ett abnormt stort intag av alkohol och andra substanser som vanligast återfinns i tändvätska.

Den fjärde medlemmen i bloggsällskapet ägnade dagen åt att försöka reda ut det skatbo av metaforer och nödrim som lämnades kvar av de andra. Hon lades senare in på psykiatrisk klinik efter det mentala sammanbrott som stressen att driva spexbloggen ensam ledde till.
Enligt uppgifter försökte hon betala 54 liter lättmjölk med knappnålar på Slemmis. Anledningen uppgavs vara att hennes hamstrar ville ha kladdkaka till frukost.

För tillfället ser bloggens framtid mörk ut, men ett omfattande arbete har startats för att reda ut de fyra vännernas sista anteckningar och hålla bloggen levande så länge som möjligt.

//Admin

Blogg-release!

måndag, mars 30th, 2009

Igår nådde bloggen offentlighetens ljus. Releasen var storslagen och bloggen en klar succé!

Efter hårt slit, brustna pannvener och nervositet inför denna premiär hade vi gjort oss förtjänta av en avslappnande kväll. Releasefest vankades. Detta är vad som hände:

Tonsäker Torsdag

fredag, mars 20th, 2009

Idag hjälpte manus ensemblen med en låt
Vi besökte därför sångtimmen
Att ta sångcoachens jobb var inte vårt uppsåt
Men de behövde hjälp med rimmen.
Manus har skrivit texten till sången
Så vi hjälpte till med betoningar den här gången.

Välkommen, Bienvenue, Welcome

torsdag, mars 19th, 2009

När jag som fjortis satte mig på ett plan med min bästis till England via Paris på språkresa 1998 visste jag inte vad som väntade. Efter fotbolls WM-hysteri i Paris med allt från fest på gatan och trevliga inviter till picknick och party med unga fransoser tog vi oss med buss under tunneln och över till England. Till vår änglalika ”mamma” Angela. In genom grinden. Där ligger en katt och kräks på stenplattorna. ”Hej på dig, lille katt!”. In i huset. Där finns 5 personer utöver vår mamma. ”Hej folkmassa!”. Ingen presenterade sig. Vi blev uppledda till vårt rum. Väl där packar vi upp och försöker lista ut vilka i folkmassan som tillhör familjen och vilka som bara är gäster. Mitt under denna analyseringslek hör vi ett bankande och skrapande. Helt plötsligt ser vi ett ansikte utanför vårt fönster. ”Hej på dig, du klättrande huvud!”. Förskräckta undrar vi var sjutton vi kommit..

Jag väljer nu att inte spy, klättra uppför en husvägg eller chockera nyanlända utlänningar, utan jag väljer helt enkelt att skriva mitt hej på detta vis:
Hej!

// Jenny

Historien om ”Den”…

torsdag, mars 19th, 2009

…eller konsten att helt gå in i sin roll.

Änglar är heliga varelser, för det mesta porträtterade med onaturligt vackra mänskliga drag och snövita vingar, som inspirerar stora tänkare, leder mäktiga arméer och skyddar mänskligheten mot ondska.

Ängeln Michel(le) var inget av det här. Ungefär det enda han/hon/den/det hade gemensamt med de himmelska varelserna av pur energi och styrka var den karakteristiska könlösheten.

Hens kinder var lite för röda, det gyllene hårsvallet lite för mycket pudelrock och ett vingspann på 15 cm skrämmer tyvärr inga demoner. Med en vit kaftan och en underlig kleptomani var han snarare en börda för sitt lag än en given ledare.

Hen började som en ganska intetsägande karaktär i början av arbetet med Jeanne d’Arc 2008. Nästan barnsligt upprymd hade han alltid ett leende på lager och verkade mer som en pårökt kollofröken än en lysande ledare. Detta förändrades rätt fort då vi insåg att hen blev för slätstruken…

Därefter följde en lång tid av tumult när den unga Ängeln försökte hitta sig själv, och vi ska inte gå in närmare på de hemskheter hen gick igenom i det som vi människor kallar för tonåren.

Men även i slutet på den längsta tunneln finns det ljus (så länge det inte handlar om en tunnelbana) och med en vecka kvar till premiär så släppte Ängelns personlighet. Efter att ha kollat igenom Pirates of the Carribean insåg hen att det var så hen ville vara när han blev stor: som Captain Jack Sparrow.

Under vakande ögon hårdtränades hen i att gå som på lina i korta snabba ruscher och med viftande armar, peka med spända fingrar samt att stå med den lätt vinglande stilen som kommer av ett helt liv som fyllo på en gungande båt, och var snart redo att ställa sig i rampljuset.

Allting har dock ett pris. Några veckor senare stod jag i baren på ett välkänt uteställe i staden, med kvällens första öl i handen och pratade med en vän. I den stund då jag kommer på mig själv med att gunga lite lätt på stället, pekandes på min konversationspartner med högra handens spretande fingrar och med den vänstra viftandes bort ett numera icke existerande blont hårsvall, inser jag också att jag har inte bara en, utan upp emot fyra nya skedar i min kökslåda från olika delar av skolan.

Ett leende började leka på mina läppar… Jag ÄR den som är Den…

//Kekke, fd. Himmelsk Androgyn Serafim

Hälsningsfrasen Tjabba!

torsdag, mars 19th, 2009

Kommer ni ihåg Tjabba!? Vanligt förekommande som ett nonchalant hej! på den gamla goda tiden. Tjabba! ordet som gav upphov till den praktiska ba-ändelsen. Det vill säga viba, duba och honba:s urmoder. Jag har på senare tid varit alldeles övertygad att detta underbara ord, som för övrigt härstammar från det käcka ordet käbbla (som i och för sig har en helt annan betydelse), var utrotat och bortglömt för all framtid, men…

Klockan var 07:30. Platsen var Oljekonsumenternas mack i hockeyhysterins högborg Skellefteå. Ärendet var en smörgås och en flaska Coca Cola, det vissa kallar frukost. Bakom kassaapparaten står det en förtjusande ung kvinna. Som vanligt blir man lite nervös, när man möts av ett leende så där tidigt på morgonen. -Hej! säger jag aningen försynt, medan jag fipplar i fickan efter min breda läderplånka. Hennes svar låter inte vänta på sig…

-Tjabba!

Mäkta förvånad börjar jag undra vart jag hamnat, Stjärnstigen 28 i Malmberget, år 1989? Nä, vi snackar liksom nutid, vi snackar Schtaan med stort S, OK!? Jag tänkte givetvis fria på plats, men tyvärr hade jag en deadline att passa…

…och med det vill jag passa på att säga –Tjabba!

// Valle

Hej världen!

torsdag, mars 19th, 2009

Jag skulle ha blivit astronom.

Alla vet ju att det inte finns något finare än att vara forskare, och astronomi är den absolut enklaste grenen man kan välja om man vill syssla med forskning i någon form. Tror ni mig inte? Lyssna här:

Först har man en samling teorier om hur universum funkar. Sen, när man tar sig en titt i ett teleskop, upptäcker man att alla jobbiga stjärnor och planeter inte beter sig som dom borde. Då uppfinner man något som man kallar för ”mörk materia”. Och om man antar att det finns en massa mörk materia därute stämmer teorierna plötsligt mycket bättre. Visst, den syns visserligen inte, men den måste finnas. För om den inte fanns skulle det ju vara något fel på teorierna, och det vore ju otänkbart!

Lite senare upptäcker man att universum fortfarande inte beter sig som man vill, trots att det var just det problemet som den mörka materian skulle lösa. Dags för självrannsakan? Dags för en liten översyn av teorierna? Nej, istället tar man fram trumfkortet ”mörk energi” ur rockärmen. Precis som mörk materia kan vi inte observera den, men den finns i massor – det är säkert! Och så stämmer äntligen kartan med verkligheten och allt är frid och fröjd hos astronomerna.

I andra områden skulle man ha fått en s.k. fot i baken om man försökte sig på något sådant, men i astronomin blir man istället publicerad och berömd. Vad är det egentligen för fel på astronomin? MAN KAN INTE HITTA PÅ EN MASSA ”MÖRKA” SAKER BARA FÖR ATT MAN KÄNNER FÖR DET!

Nåja, jag ska försöka att inte vara så bitter. Trots att jag inte har det så lätt som astronomerna har jag ändå ett rätt så bra liv. Jag har ju faktiskt en miljon på banken. En mörk miljon visserligen, men i alla fall.

//Tomas

It all started with…

torsdag, mars 19th, 2009

2009-02-12 18:50
Valles Spexblogg:
Tomas sitter nu och arrar låtjäveln och jag ligger på golvet.
Livet är ett helvete:D

2009-02-12 18:53
Tomas Spexblogg:
Jag sitter och arrar låtjäveln och Valle klagar bara på att det inte blir rock’n’roll.
Livet är ett helvete:P

2009-02-12 18:55
Kekkes Spexblogg:
Har precis fått textjäveln och ska ner och se ensemblen spela upp första akten.
Det kommer dom göra jättebra. Livet är ett helvete;)

2009-03-19 13:05
Jennys spexblogg:
Försöker att få till headerjäveln medan Johan suckar åt mitt dåliga humör.
Livet är ett helvete:)

Ett embryo var fött…

Dagar gick och planer smeds. Så en dag, var det äntligen dags för födelsedag. Det var en söndag, en söndag som gick i kardemummakakans tecken. Trots den ihärdiga kardemummadoften kunde man känna en förväntan i luften. Vi tittade på varandra, log i samförstånd och reste oss upp. Vi visste att tiden var inne, det var dags att spotta sig i näven börja kämpa. Kämpa för att göra vår oroliga värld lite roligare.

Men hur skulle vi kunna åstadkomma detta? Hur skulle vi förhindra att vår storslagna vision bara blev ett luftslott?

Det visade sig att svaret fanns under näsan på oss…

Go Spexblogg!

Ni skall känna er varmt välkomna att förkovra er i vår enkla vardag, ni skall känna er varmt välkomna att säga vad ni tycker om vår enkla vardag, och vi hoppas innerligt att ni gör detta.

Med de vänligaste hälsningar man kan tänka sig

// Han, Han, Hon och Den