Archive for april, 2009

Efterfesten!

tisdag, april 28th, 2009

När banketten var över var det dags att dra vidare, och haket för kvällen var inte helt onaturligt Tillbringaren. Som vanligt när det drar ihop sig till efterfest var spexlokalen da shit, fylld av minst lika mycket gemenskap som t.ex. Gula men utan konstiga lukter. Det frossades friskt på resterna från kadaverlunchen, och stämningen var hög. Framåt småtimmarna samlades Spexbloggens redaktion för att ta den obligatoriska partygruppbilden. Då vi inte vill avslöja våra hemliga tillhåll har vi låtit maskera bakgrunden i vitt kamouflage.

Slutligen utgick redaktionen plus tillhörande infiltratör till Subway Porsön för en nattmacka, en räkmacka och för att snacka. Vi hann med avancerade diskussioner om manusskrivande och scenisk framställning innan det var dags för den, han, han, hon, och James John Sean… Smith! Bad! Nej, Smith! Inte Bad! att kalla det en natt och bege sig hemåt. Den engelske mästerspionen lyckades till och med infiltrera en av redaktionsmedlemmarnas sovrum.

Text: Spexbloggen
Bild: Spexbloggen

Premiärbankett ur ängelperspektiv…

tisdag, april 28th, 2009

Såhär en vecka efter premiären har toastarna äntligen vaknat till liv och återanpassat sig till samhället. Vår skildring är spartansk och informativ eftersom vi alla vet att bok är bäst på riktigt…

Se upp i backen, 4 hål i nacken!
Premiären var ett faktum, stående ovationer, och på den följde sedvanlig bankett.
Medan gästerna drack sedvanlig fördrink fick vi rycka ut för att övertala dj’s-arna att Frankie-boy Sinatra är mycket bättre loungemusik än Hard House Mania 4.
När gästerna trippat in drog vi, styrkta av en customisead fördrink, igång kalaset med buller, bång, brak, lite skrik och en trampbil.
Sittningen pågick en hel livstid och innehöll allt man kan tänka sig från det smörgåsbord av bisarra händelser och traditioner som är en spexares tillvaro. En kort resumé i sann melodifestivalanda följer nedan:

Roliga timmen
Sång
Punsch
Stolta fäder
Hemliga direktörsklubben
Sång
Tändvätska
Blommor
Punsch
Pappa-skämt (Ja men det är väl inget att gaffla om)
Kapsyler och buteljer
Mats Folke
Punsch
Sjungande män utan frack
Lusen
Kilt
Styrelsen
Punsch
Mixad Chokladkaka

Efter Banketten var planen att det skulle bli dans och då gick redaktionen in i punschångorna…

Turné del 1

tisdag, april 28th, 2009

Crash boom bang är inte bara en episk låt av Roxette utan även tre korta ord som finns i varje buss vokabulär. Detta blev ytterst uppenbart tio minuter efter Umeå. Äntligen hade Jenny somnat, Kekke slumrat litegrann och Tomas hunnit slappa a la gangstastyle med Valle bredvid sig minst lika gangstaslapp då det hände. Spekulationerna var många och sträckte sig från ”vi touchar sidlinjen” till ”backluckan är öppen”. En vanlig spexförening hade kanske nöjt sig med att få punktering på ett däck, men eftersom Lulespexet är större än så passade vi på att ta två däck i en smäll. Trots den obefintliga hastigheten och det obefintliga ljuset hade vi massa energi, så Fucking Gimbersson och Glenn (från Göteborg?) kunde ge sig på det mödosamma arbetet att fixa biffen.

Många skulle ha tappat modet i denna situation, men Army of Dekor såg genast den extra packytan inuti det trasiga däcket, ensemblen utvecklade en rescue-plan innefattande en rosa flamingo och en viss bloggförfattare insåg snabbt fördelen med att använda reflektioner från rakade huvuden till att sända morsesignaler. Det kan också vara så att Army of Dekor plantat detta då deras ansvarige pratade om den borttappade skruvmejseln när han tittade ner i vad som var kvar av däcket, detta alltså för att få det extra packutrymmet. Men nog pratat om vem som orsakat vad, lynchningarna kunde vänta tills morgondagen. Det gäller att se möjligheterna, det resulterade ju i alla fall i ett blogginlägg.

En kycklings bekännelser

måndag, april 27th, 2009

Kycklingen Kenny hade länge vetat att han inte var som andra kycklingar. Visst, han var gul, och han hade ögon och en näbb, precis som andra kycklingar. Problemet var att näbben och ögonen inte satt där man förväntar sig att de ska sitta, något som gav Kenny ett minst sagt säreget utseende. Hans ägare tyckte visserligen om honom, men andra personer var inte alltid så snälla. Ibland skrattade de till och med åt honom. Skrattade!

Men vad ingen visste var att Kenny hade en plan. Han skulle minsann visa alla, och världen skulle lära sig att frukta namnet Kenny! Så medan hånskratten haglade drog sig Kenny tillbaka bland stenarna, och väntade i tysthet. Och det är mycket möjligt att Kennys plan skulle ha funkat, om det inte vore för den lilla detaljen att Kenny inte var något annat än ett massproducerat prydnadsdjur. Så allt Kenny kan göra är att sitta bland stenarna, visa upp sitt anlete, och vänta. Länge.

Dikter: en replik

söndag, april 26th, 2009

Efter Maries dikt lät inte reaktionerna vänta på sig. Den världskände kardinalen James Eville kontaktade oss via brevduva för att klaga på att vi ”lät en massa häxor” komma till tals på Sveriges tredje främsta diktblogg. (Vi antar att James med ”häxor” menar ”kvinnor”, enligt honom är det ungefär samma sak.)

För att tillgodose kraven på balans publicerar vi här en av James mer kända dikter, ”Den svarta katten”. Håll till godo!

Den svarta katten

– av James

Nattsvart katt
satt platt
i en tratt!

Skam eller inte skam, det är frågan!

lördag, april 25th, 2009

Lulespexet har en gång i tiden innehållit både kondom-temaskämt och flämtande skådisar. För att undvika att dessa skämt ballar ur och gör det hela till en obehaglig buskis har Lulespexet idag bältet hårt knäppt i midjan. Ingenting därunder är välkommet. Detta resulterar i repliker som: ”Vilka vackra vader, jag tror jag får spader!” och ”Din panna är blek som ett stearinljus” Handpussar och slängkyssar utgör gränsen för snuskerier. Svordomar är också strängt förbjudet. Skam är varningsordet och en tydlig markering när någon kliver över gränsen, dvs. under bältet. Nu är frågan hur långt man ska dra detta. Gäller det bara på scenen? Gäller det scen och dramaövningar? Gäller det scen, dramaövning och sittningar? Gäller det scen, dramaövningar, sittningar och bankett? Är det skam att köra kommando på en spexbankett? Kilten inbjuder på sätt och vis till ökat luftflöde då traditionen i kiltkläderna är sådan, men hur ska vi ha det?…
Skam eller inte skam? – Det är frågan!

Skotermode

fredag, april 24th, 2009

En fantastisk skotersäsong kan läggas till handlingarna, men det är ingen idé att lägga sig på hängmattan och vänta på bättre tider, för nu börjar förberedelserna inför kommande säsong. Just vid denna tid på året brukar de stora fabrikörerna lansera sina nya kollektioner. Men vad är det som gäller inför nästa säsong, vilka är de hetaste prylarna? Spexbloggen tänkte givetvis utröna detta.

Kanske det viktigaste plagget för skoterfantasten är overallen. Inför kommande säsong kan man se att svarta overaller dominerar, gärna med inslag av rött eller vinrött, som denna från kanadensiska Edmonton Oilers, 7990:-.

Kalla dagar när man kör norrut är det viktigt att man håller värmen i händer och fötter, för det har UFO Clothing tagit fram en serie handskar och skor som går under namnet Kiirunavaara. Dessa utlovas trots sin fräna look vara varmare än medel.

Det hetaste inom skoterunderkläder är utan tvekan underponchos, här en vit med kaxigt tryck fram, från Poncho Snöfall, 399:-.

Även t-tröjor med knäppning i grenen är något som kommer starkt, denna unisexmodell från Snowgirl finns i rosa och turkos, 795:-.

Slutligen som kronan på hjässan har vi den numer nästan obligatoriska pälsmössan, det är en trend som hållit i sig sen 2007, och inget tyder på att det skulle ändras inför nästa säsong. Nedan kan vi se en mössa från ryska Цоколь, just denna modell har inte mindre än två säkerhetssnoddar som hindrar mössan från att blåsa bort.

Hej! vad det går mellan buskar och snår. Vi ses till vintern.

Dikter

torsdag, april 23rd, 2009

Vi på Spexbloggen blev nyligen uppmärksam på att vi klättrat till inte mindre än 3:e-platsen i kategorin dikter på bloggtoppen.se. Det tycker vi givetvis är toppen, om än något skrämmande.

För att fira detta, och försöka leva upp till vårat välförtjänta rykte, tänkte jag passa på att publicera en riktig gammal goding till dikt, diktad direkt och helt okonstlat ur ren smärta av den söta 1400-talspoetrisen Marie av Anjou.

Innan ni läser dikten kan ni med fördel komma i stämning med en enkel liten EMO-ritual. Pressa citron i ögonen, ta på er en ljusblå tvångströja och hoppa nästan utför ett stup, för nu passar det att bli avgrundsdjup.

Min ångest är en rostig plog

– av Marie

Min ångest är en rostig plog,
som genom vintern plöja.
Snyggare plog finner du nog,
som också snö kan röja.

När den ändå tar snö, kan den även ta mig,
ty jag känner sån otäck plåga.
När du inte är här så kvittar det dig,
om plogen släcker min falnande låga.

Musikerhumor, del 2

torsdag, april 23rd, 2009

Jag traskar runt på estraden på Kulturens hus.

-Mattias, ser du vilket djur jag är nu?
-???
-En scengångare!

(Ja, jo, jag vet. Men det var sent, och alla var trötta. Okej?)

Veckans insändare v.17

torsdag, april 23rd, 2009

The fucking tapemaster in da house!

Att äntligen se sitt verk i action är varje regissörs dröm och nu är dagen här och gick förbi igår. Killarna är hårda som fucking sten, som de säger, men så dryga. ”Allwright” säger jag, ”mer inlevelse Siberian Ice Drill”. Once igen. Men fuck he just ger mig fingret och säger ”jag spelar la som jag själv vill”. Sedan när sista tagningen var complete då föll hela bandet ihop i en hög och somnade. Jag funderade på att ringa Jocke Zuna och låna da stabspiska för att få dem att städa.

Inspelningsplatsen var noggrant utvald. Katakomberna va de mest gangstaa vi kunde hitta, valde mellan dessa och några på Nya Weeland men dessa katakomber vann tack vara avståndet till Ica ”gelly” på Porsön and it’s gangstaa style.

När det va dags för redigering tyckte Sonic Bassbox att ”nu är det nog!” men jag bara ”No! No! Nej! Så här kan vi inte ha de. Du har ju ingen kilt på den där bilden.” Vi hade trots allt bara gjort om den 365 gånger. Det är ingen class in the bands nuförtiden.

När jag arbetade med Tomten i hans Christmas musical year 76 tyckte jag att han var goddam ugly men de här pojkarna spöar skiten ur Mr Santa i fulhet alla gånger. How can they vara så fula?

But the resultat is over mina förväntningar och är så gangstaa att jag nästan svimmar.

// The fucking tapemaster over and ut

En lektion i att smita undan ansvar

onsdag, april 22nd, 2009

När man är med i en spexorkester är det värsta som kan hända inte att man spelar fel, det är att få skulden för att man spelar fel. Inte nog med att man kan bli hånad av resten av orkestern, man riskerar även att bli påtvingad ett fult hästhuvud. (Och vad det hästhuvudet varit med om tidigare vill i alla fall inte jag tänka på.)

Men som tur är finns det ett par knep. Det första är att välja ett bra instrument, och fiol är ett alldeles utmärkt instrument. Alla vet ju att en fiol tappar stämningen bara man tittar elakt på den, så om man skulle råka spela lite falskt är det bara att skylla på sitt instrument. Det måste ha kommit en vindpust eller nåt.

Det här kan rädda dig om du spelar enstaka falska toner, men om du gör bort dig mer än så? Det är då mitt hemliga vapen kommer in i bilden – pokeransiktet. Vi är trots allt elva personer i spexorkestern, vilket innebär att det hela tiden finns tio andra att skylla på. Knepet är att du måste se helt oskyldig ut, hur mycket du än klantat dig. Som ett extremt exempel kan jag avslöja att det funkar att spela i F-dur när alla andra spelar i G-dur, och sedan låta gitarristerna få skulden! Ja, jag vet att en gitarr inte alls låter som en fiol. Men som gammal orkesterräv kan man gå i land med det mesta.

Hoppas bara att ingen annan i orkestern läser den här bloggen.

Spela Creedence!

Gitarristerna på bilden har inget samband med gitarristerna som nämns i texten. Eller jo förresten, det är ju precis samma gitarrister.

Världspremiär

tisdag, april 21st, 2009

Det är med stor stolthet vi på Spexbloggen, som första mediekanal i världen, kan precentera EKGs nya video Våran Kilt.

EKG spelar in video

måndag, april 20th, 2009

Spexbloggen kan nu avslöja att EKG även spelat in en video till sin kommande singel. Inspelningen ägde rum i Porsöns hårdaste katakomber, djupt under markytan, under demonregissören Fucking Tapemasters ledning.

Ett hårt band i en hård pose

Inspelningen gick inte helt friktionsfritt. -Dom där artisterna är så fucking bra om dom bara inte haft sitt fucking jäkla attitydproblem, uppges bandmästaren ha sagt. Men kreativa bråk skapar som vi alla vet stor konst, och ryktet säger att videon blev så grymt gangstaa att den gick utanför skalan och blev helt ogangsta, men hade tillräckligt mycket gangstaa i reserv för att återigen bli 100% gangstaa.

Exklusiv bild från inspelningen

Musikvärlden väntar med spänning på releasen. Det enda vi kan säga säkert är att inget kommer att bli som förut.

EKG släpper nytt

måndag, april 20th, 2009

Rockbandet Evil Kilt Gangstaaz eller kort och gott EKG, har under veckan som var varit inne i studion för att spela in sin kommande singel Våran Kilt. Spexbloggen har lyckats få en exklusiv intervju med en av EKGs frontfigurer, Bad Boy Straightstream.

Ni har alla i bandet tagit olika artistnamn, Siberian Ice Drill,  Sonic Bassbox och ni, Bad Boy Straightstream. Vad vill ni förmedla med dessa?
– Förmedla, vad menar du?

Ja, vad vill ni säga med era artistnamn?
– Inte fan vet jag, vi är Gangstaaz

OK…     Hur har arbetet med nya singeln förflutit?
– Vi arbetar inte, vi är Gangstaaz

Men ni har väl spelat in en ny singel?
– Vilken jävla dum fråga

Ni genomförde nyligen en uppmärksammad spelning där stora delar av kvinnorna i publiken svimmade, hur bär ni er åt?
– Det där är ett jävla problem, jag tror helt enkelt att våra kiltar är för heta, chicksen pallar det inte

Ni bär alltså kilt, varför?
– Vi är fucking EKG, behöver jag säga mer?

Vad kan vi vänta oss av er den närmsta framtiden?
– Nu har jag inte mer tid för en looser som du, Peace!

Singeln förväntas dyka upp lagom till Lulespexets Sverigeturné, och vi på Spexbloggen kan redan nu bjuda på en förhandsvisning av skivomslaget.

Premiär av Karl XII

söndag, april 19th, 2009

Yo! all you gangstaaz out there!

Dagens datum är den 19 april, det innebär att Lulespexet haft sin grandiosa premiär! De sista partyprissarna har precis gett upp, och det börjar bli dags att berätta vad som egentligen hände. Givetvis fanns Spexbloggens utsända på plats under och efter föreställningen. Det här är vår historia.

Redan två timmar innan föreställningen kunde man känna av en viss nervositet i luften: om man gnuggade fingrarna så kunde man känna något kladdigt, ett typiskt kännetecken på en nära förestående premiär. När grupperna började bli redo samlade direktören sina styrkor på scenen och förmedlade Karl den tolftes visdomsord: ”var inte rädda”. Efter en sista soundcheck tömdes salongen, och publiken började anlända. Ute i foajén rådde ett ordnat kaos, jackor langades, biljetter paxades, och en och annan T-tröja hamnade i publikens händer.

Publiken äntrade salongen till tonerna av Stevie Wonders ”I Wish”, framförd av årets ovanligt stora spexorkester. Jocke informerade om hur ”omstarter” fungerar, även om Spexbloggen misstänker att många av besökarna kände till det sedan tidigare. Bam ba ba baaam! Ridån gick upp, och med buller och bång drog ensemblen igång med att dra en riktig rövare, framförd a cappella.

Akt 1

Publiken fick sedan veta hur det egentligen gick till när slottet Tre Kronor brann upp, och även på vilket sätt den svenske kungen inspirerades av krigslister från antiken. Vi snackar givetvis om den Narvanska Dalahästen aka. KENTAFFELN. Pang! Bom! Bang!! och det vart paus.

I pausen serverades punsch på punsch i sedvanlig spexistisk anda medan andra höll andan, då svettlukten var påtaglig. Ja, det var uppenbart att publiken var rejält uppe i varv efter första akten. Till och med de bittraste kadavren erkände att de skrattat en gång eller två gånger, om än väldigt motvilligt.

I andra akten fortsatte föreställningen med oförminskad styrka. Efter en inledning i exotiska Bender återvände handlingen till Stockholm. Det visade sig att hela budgeten för pyroteknik inte hade gått åt innan aktpausen och till ljudet av mullrande kanoner kunde finalsången dra igång.

Akt 2

Slutligen kunde uppsättningen med stor värdighet ta emot publikens stående ovationer och jubelkaskader. Karl XII förtjänar verkligen epitetet ”ett episkt spex”, och kan sammanfattas som en skrattfest av sällan skådat slag. Värdens bästa spex helt enkelt!

Text: Spexbloggen
Bild: Richard Alm

Inga pinnar, bara timmar

fredag, april 17th, 2009

Nu när det bara är timmar kvar till spexpremiären är det naturligt att alla i uppsättningen är lite nervösa och spända. Det är ju så många frågor som ska få svar: kommer den rutinerade premiärpubliken att skratta? Kommer den där stora grejen i slutet av första akten att funka så bra som det är tänkt? Kommer en av låttexterna att orsaka en diplomatisk incident med ett grannland? Och tänk bara på när… nä just det, det kanske jag inte ska säga något om.

Min bestämda åsikt är att det kommer att gå alldeles utmärkt imorgon! De som väljer att inte se spexet i år kommer att ångra det bittert i åratal framöver. Och *om* – jag säger *om* – allt nu inte skulle gå perfekt så kommer det i alla fall inte att gå lika dåligt som det gjorde på vissa tidigare premiärföreställningar:

Lulespexet 1912:
Kejsar Nero eller Han spelade för brinnande livet
Huvudrollsinnehavaren Gösta Ekman den äldre (som på den här tiden var betydligt yngre) vägrade att ens titta på manuset innan premiären. Han ”jobbade inte på det sättet” utan trodde mer på att improvisera. Regissörerna fick nervsammanbrott, och hela föreställningen bestod av att kejsar Nero lekte med sin ena sko som han kallade för ”Nisse”.

Lulespexet 1947:
Titanic eller Nu går vi till botten med det här
Dekorgruppen hade en ambitiös plan som gick ut på att scenen, och därmed hela salongen, steg för steg skulle vattenfyllas under föreställningens gång. Lulespexet betalar fortfarande av räkningen för vattenskadorna.

Lulespexet 1958:
Kubakrisen eller Flickan i Havanna, hon har inga kärnvapenbaser kvar
Hela spexet fick ställas in eftersom Kubakrisen ännu inte hade hunnit inträffa.

Men låt oss se framåt istället för bakåt: imorgon är det dags för årets grymmaste premiär! Be there!

Lilla Tiger till Stora Björn…

fredag, april 17th, 2009

Kom in Stora Björn!
Förberedelserna inför Operation Spexpremiär är i rullning.
Trupper har skickats till valda delar av Luleå Tekniska Universitet för att med hjälp av gamla propagandaknep så som ”skrika tills någon lyssnar” och ”punktmarkera” försöka locka över invånarna till vår sida.
Staben har satt upp basläger i B-huset och styr därifrån utplaceringen av de nyvärvade.
Agenter utför samtidigt ett utförligt planeringsarbete inför slutskedet, och en grupp är påväg för att recognoscera platsen för den segerfest som kommer följa efter operationen, samt trycka upp rapporteringsmaterial.
Från alla håll i landet anländer veteraner för att förstärka våra trupper under dagen D
Vår orädde befälhavare rör sig mellan posteringarna och sprider inspiration.
Jag hyser full tillit till att vi kommer avgå med segern i den stundande bataljen.
Lilla Tiger, klart slut.

”Kalle dussin” för att citera en känd reporter

torsdag, april 16th, 2009

Hej god vänner! Just nu genomför Lulespexet sin generalrepetition inför lördagens premiär, och jag är på plats! Nå, vad kan ni förvänta er av årets spex? Jo det ska jag berätta för… Nä! det är ingen idé, årets spex går inte att beskriva med ord…   …det måste helt enkel upplevas!  …och behöver jag en nämna att det är en mycket stark kandidat till ”the best spex ever”. Kom och looka, eller missa årets grymmaste event! Biljetter hittas på länken nedan:

Livet är ett helvete!

onsdag, april 15th, 2009

Det var morgon och fyra grader varmt. Regnet öste ner på den sista snön. Ohjälpligt paralyserad satt jag vid mitt fönster och såg ner på eländet. Med en hög fart träffade de täta vattendropparna marken. Ständigt nya droppar med en exakt regelbundenhet. Snön omskapades sakta till en osmaklig sörja av vatten och sand ovanpå asfalten. En svart pudel klafsade stelt genom slasket utan att förstå vad det innebar. Den var nog mest glad över att få komma ut på sin vanliga morgonrunda. Efter pudeln hoppade en kortväxt kvinna i medelåldern från den ena lite torrare asfaltbiten till det andra för att inte blöta ner sina dyra mockastövlar. Det regnade fortfarande och dropparna rann ner över fönstret. Snön som lagt sig på fönsterbläcket smälte också när vattnet rann över det och sedan föll till backen. Matt såg jag på när alla mina önskningar som redan slagit in gick för intet. Hur ska man nu kunna göra snöänglar? Vad ska man göra istället? Jag tittade igen på termometern som satt på utsidan av fönstret. Det blå kvicksilverpelaren hade nu stigit till sjätte strecket. Pudeln och kvinnan med mockastövlarna var redan borta men regnet öste alltjämt ner. En orange Volvo kombi jäktade förbi ute på gatan och stänkte ner grannens postlåda med vatten och smuts. Fan sa jag. Dags att skaffa vänner och började blogga, ty livet är ett helvete.

Ode till en vän

tisdag, april 14th, 2009

Min hyllning till vännen som hjälpte mig igenom åren i manusgruppen.

Melodi: ”Du måste finnas”

Ni vet, såhär är det, jag kan inte rimma
Tanken den låser sig, hjärnan känns stel
Det spelar ingen roll att jag försökt i… sextio minuter
Allting blir bara kasst, allting blir bara fel

Men då finns du där, som räddar’n i nöden
Du som gör mörkaste natten till ljusaste dag
Du som är skillnaden mellan livet och döden
Du är ett rimlexikon ifrån ICA:s förlag

Jag måste rimma, jag måste, och rimmen de får jag av dig
Utan dig är jag ett fiasko som inte kan nånting
Jag måste rimma, jag måste, du får aldrig överge mig
För jag skriver så kasst, och alla mina rim får fel betoning