Archive for april, 2009

Spexbankettoastning för rookies

måndag, april 13th, 2009

Om en knapp vecka har spexet premiär, och det betyder att vissa av oss spexbloggare ska toasta sin första premiärbankett någonsin. Att toasta en spexsittning är något helt annat än att toasta en vanlig sittning, och därför tänkte jag dela med mig av min mångåriga erfarenhet:

Våld är kul. Sittningsdeltagarna tycker det är roligt när någon gör illa sig. Att genomföra hårborttagning mha silvertejp har dock redan gjorts, så ni blir tvungna att hitta på något nytt.

Kadavren är lömska. De gamla spexarna, som benämns kadaver, är bittra typer som försöker intala sig själva att allt var bättre förr. De drar sig inte ens för att aktivt sabotera för de stackars toastarna. Jag rekommenderar elpistoler för att hålla dem i schack.

Avverka de mer komplicerade allsångerna så tidigt som möjligt. I takt med att sittningsdeltagarna blir… ”tröttare” så får de svårare och svårare att sjunga rätt toner vid rätt tillfälle.

Manusgruppen 2008

Håll stilen! Visa att ni håller en hög klass. Slips är en självklarhet. Det är ju faktiskt inte något Norrskensröj ni ska toasta.

Och slutligen: Strunta i ”råd” från gamla manusrävar. Vad vet egentligen dom?

Premiärbanketten 2008

Erik Palmér

måndag, april 13th, 2009

Erik Palmér! mannen, myten, legenden…

Många känner säkert till hans stordåd i lulespexet, tex. såg han till att spexet Jeanne d’Ark slog rekord i sönderslagna svärd. Han har även spelat den fjolligaste geishan i Lulespexets historia, samt infiltrerat Buffalo Bill utan att överhuvudtaget bli upptäckt. Det ni kanske inte känner till är att denna fantastiska man även har ett förflutet som skyttegruppchef, och han lyckades bli utsedd till plutonens ljus inte mindre än tre gånger. Bilden nedan är tagen under ceremonin då han fick utmärkelsen för andra gången, som den spexare han är hade han givetvis apterat sprängmedel under plutonschefens stol.

Erik Palmér! En fantastisk man helt enkelt!

Påskfest, gangsta style

söndag, april 12th, 2009

Påsken kom och gick, och spexbloggen hade sin årliga påskmiddag. Mottot för kvällen var ”är det egentligen gangsta”? Eftersom image är allt inledde vi kvällen med att måla gangsta-ägg. En vild diskussion utbröt om vems konstverk som var mest hårdkokt. Enligt Valle är kontrasterna det viktiga, medan Kekke satsade på kvantitet. Jenny körde på stencool graffiti, men Tomas avslöjade sin ålder genom att satsa på ett retro-ägg.

Ägg

Trots att våra matplaner delvis sprack på grund av dåligt utbud på Slemmis blev ändå middagen en succé. Kvällen avslutades med en rafflande fyrmannaduell i tornbyggandets ädla konst. Nyckelorden bland kvällens samtalsämnen var gangsta, mat, hunger, gangsta, årsinkomst, bloggande, gangsta, ekonomer, och behändiga flickvänner. Vi insåg snabbt att vi tagit oss vatten över huvudet i och med vårt val av ämnen. Nästa års påskmiddag planerar vi därför att hoppa ner ett steg i ambitionsnivå och behandla växthuseffekten, vattenproblemen i Afrika, slutförvaring av kärnavfall, Palestinakonflikten, samt en gång för alla reda ut om Pluto är en planet eller inte.

Vinnarinstinkt

Kommatroll i drakskepp…

lördag, april 11th, 2009

I en inte helt okänd manskör på Luleås Tekniska Universitet har det länge funderats över en textrad i den folkkära melodin ”Svensk punschsång”

//: Kommatroll i drakskepp östanfrån, för att ge oss annan sprit sånt hån://

Vad är då egentligen ett Kommatroll?

Enligt Wikipedia, som vi alla vet är källan till all väsentlig kunskap, är troll ett samlingsnamn på människolika varelser i nordisk folktro och fornnordisk mytologi. Troll kan variera högst avsevärt både i storlek, utseende och lynne. Ibland sägs trollen vara mycket lika människor och ibland totalt väsenskilda.

Troll praktiserar även hamnskifte, anses vara snuskigt rika (samt snuskigt snåla) och är ökända för den dåliga vana att röva bort kvinnor och byta bort barn.

Då börjar man genast fundera på flera saker. Om Kommatrollen nu skulle vara snåla, varför ger dom då bort sprit till stackars svenskar som inte ens vill ha den, och varför är dom i drakskepp när dom lika gärna skulle kunna förvandla sig till en anka och simma över från österlandet. Och vilket är detta östanfrån-land som textförfattaren pratar om? Alla som har sett finska Lordi, eller de Ryska kulstöterskorna i OS kan i och för sig inte säga något annat än att det kan finnas en koppling, men varför skulle dessa resa till kalla Sverige?

Frågorna är många och undersökningarna går vidare. Personligen tror jag att Kommatrollen är de är ansvariga för strump-ätandet i tvättmaskiner och torktumlare världen över, vilket har gjort mig övertygad om att dessa vitvaror behöver utrustas med fullständiga försvarssystem.

Mer laser åt Bosch!

Kommatroll?

Meddelande gällande Köttbullar!

fredag, april 10th, 2009

Valle är på aldeles utmärkt humör i kväll! Min hemliga låda från Kazakstan har anlänt och köttbullarna inför morgondagens kalas är fixade! Det var ovanligt roligt denna gång… Men observera! Köttbullarna som kommer att vara i den gula skålen är ämnade för Spex-M endast, så dom håller ni tassarna borta ifrån…

…för ert eget bästa.

Manus spekulerar…

torsdag, april 9th, 2009

Jenny:
Tjälknul måste ju vara en falsk tjälknöl. Ungefär som en falsk sjömansbiff..
Kekke:
En falsk sjömansbiff, det är ju en piratkopia!

Vissa dagar går det helt enkelt bara lite bättre…

Om du var ett hav vore jag en våg, om du var himmelen skulle jag ha vingar…

torsdag, april 9th, 2009

Om jag vore en janssons frestelse skulle Valle vara en prinskorv. Tomas skulle vara en sillmacka och Kekke ett ägg.
Om jag vore påskmust, skulle Tomas vara påskägget, Kekke godiset inuti och Valle den lille, aka påsknubben.

Om det var så, skulle vi tillsammans bilda världen bästa påskmiddag.

Dessutom är det så att om jag vore påsktuppen skulle Kekke vara en krokus, Valle en påskakärring och Tomas skulle vara påskharen. (Som egentligen är en kanin, easter bunny)

Musikerhumor, del 1

torsdag, april 9th, 2009

Uppsnappat efter måndagens genomdrag:

-Why did Bono fall off the stage?

-He walked too close to the Edge.

credd: Johan

Rapport från orkesterdiket

onsdag, april 8th, 2009

Många är de orkesteransvariga i Lulespexet som gått vidare till evig ära och berömmelse. Vi har tidigare nämnt Pär Hellström, som nu bär Smaskorkestern på sina axlar. Och vem minns inte det episka Lulespexet från 1973 baserat på en känd fantasytrilogi?  Då var det en ung Benny Andersson som var orkesteransvarig för Ring Ring eller What are you Tolkien about? eller One does not simply walk Orsa spelmän into Mordor.

I år är Erika André orkesteransvarig, och Spexbloggen har genom ihärdigt arbete lyckats få en exklusiv intervju. Håll till godo!

När jag var liten ville jag bli:

Barnläkare i Afrika.

Första spexet jag såg var:

Shogun, det var ett spex det!

Min favorittonart är:

B-moll med vemod.

Det som överraskade mig mest med att vara med i en spexuppsättning var:

Hur många musikerskämt orkestern kan komma på under en spexperiod.

Du måste välja mellan en spexorkester bestående av tio banjo, och en bestående av tio säckpipor. Vad väljer du, och varför?

Utan tvekan tio banjo, tio säckpipor kan orsaka tinnitus i stor utsträckning.

Har du haft några mardrömmar om spexpremiären än? I så fall, beskriv dem!

Inga mardrömmar hittills, tror de kulminerar runt påskhelgen.

Hästen[1] – en dålig tradition eller alldeles alldeles underbar?

En bra tradition, men när tvättades den senast? Någon som vet? (Hästen snart i en tvättstuga nära dig…)

Vad är ditt favoritmusikskämt? (Och det får *inte* handla om altviolinister!)

Det är lättast att skämta om sitt eget instrument, så det blir ett violaskämt i alla fall;

-Vad är det för skillnad mellan yoghurt och en viola?
-?
-Yoghurt är levande kultur!

Man ser att omvårdnadstakterna från barndomen sitter i hos Erika. Hon vill skydda spexpubliken från tinnitus, och hon vill dessutom inte att orkestermedlemmar ska drabbas av svårartade infektioner i hårbotten. Inte ens om man spelat fel förtjänar man ett sådant öde! Det är förstås lite märkligt att spexmardrömmarna lyst med sin frånvaro, men det är ju inte för sent än.

Spexbloggen tackar Erika för intervjun, och är övertygad om att alla toner sitter där de ska den 18 april.

[1] Ett hästhuvud i tyg som orkestermedlemmar tvingas bära om de spelar fel under en föreställning. Det är inte ovanligt att flera i orkestern får bära hästhuvudet under samma föreställning.

Om Obelix och hans vänner

onsdag, april 8th, 2009


Obelix han är en hjälte, kan bära sten, har toklångt bälte.
Asterix är också tuff, liten å pikant som en kinapuff.
Smidefix kan forma stål, gör allt från spjut till syanål.
Majestix är vår bas, hans sköld påminner om ett JAS.
Mirakulix kan blanda dryck, som botar rommarnas förtryck .
Trubadix är bra på lyra, flink som få på strängar fyra.
Crabbofix har rutten fisk, torsk så säj en hälsorisk.
Idefix allas vår hund, säger voff allom stund.

Cool som Coolio

tisdag, april 7th, 2009

Han är cool…

…han är cool…

…hon är cool…

…den är…

…också cool!

Veckans insändare v.15

tisdag, april 7th, 2009

Jag sitter vid mitt bord
Känslorna kommer som en hord
Med ljuset som min enda vän
börjar jag gråta återigen
Mörkheten under mitt öga är påtaglig
vätskan i mitt glas olaglig
solglasögonen är från berlin
Jag diktar något om pärlor åt svin
mitt hår krullar sig likt grekiska bönder
jag börjar nynna på 4 sekunder
franskan bredvid mig börjar mögla
jag tittar mig i spegeln och inser att jag är magnus uggla

Hälsningar

Sandra Berg

Fullständigt allvarligt…

måndag, april 6th, 2009

När man läser tidigare inlägg så ser man en tydlig trend i typen av inlägg, och det är att alla är nästan överdrivet humoristiska.
Nu är det ju som vi alla vet så att livet inte är en dans på rosor, och därför är det viktigt att komma ihåg att alltid vara allvarligt fokuserad…
Därmed bifogar jag här en bild på en Fullständigt Seriös Kiwi i Fanta, som en påminnelse till er om att ta er själva på lite större allvar.

//Johan Albihn, fullständigt allvarlig

På tal om påsk och mat…

måndag, april 6th, 2009

När jag ändå är igång tänkte jag bara passa på att berätta vad jag tycker om köttbullar. Ända sen mina första dagar i spexet jag varit förföljd, inte av Sy & Smink-tjejerna som man lätt kunnat tro, eller i alla fall önskat att det vore, utan av köttbullar. Förmodligen började allt som en slump våren 2006. Det nalkades påskfest och som traditionen säger anordnas den som ett stort knytkalas med alla de läckerheter. Dekorgruppen som jag då tillhörde (detta var långt innan man började införa militära konstigheter i dekorsammanhang) fick i uppgift att rulla köttbullarna till detta partaj, sagt och gjort. Faktum var att jag till och med tyckte det var lite trevligt, man fick ju känna sig lite duktigare än t.ex. PR som hade den busenkla prinskôrven. Nästa år var det PR-gruppen jag hängde med, och mycket riktigt blev vi ansvariga för köttbullarna. Jag vill gärna tro på slumpen men jag börjar ana oråd, hur som helst valde jag att tysta ner saken. Ytterligare ett spexår gick och denna gång var det dags för mig att skriva manus, och vilket manus vi skrev! Det var bäddat för succé och allt kändes så himmla bra, och så vart de dags för ännu en påskfest. Jess, ni gissade rätt, manus skulle rulla bullar. Nä nu jävlar var det personligt! Som sig bör gick jag till attack mot Spexmästeriet med alla tillbuds stående medel. Visst fick de ett par kängor men inte i närheten av att det rättfärdigade det lidande som jag fått utstå. På grund av denna särbehandling hade jag beslutat mig för att lämna spexet till detta år. Jag valde dock att stanna ytterligare ett år mot att direktören lovade att jag aldrig mer skulle behöva rulla en köttbulle. Nu börjar det återigen dra ihop sig mot påskfest och jag passar på att redan på förhand lyfta varningen finger…

…måste jag rulla köttbullar denna gång blir det vedergällning, och då snackar vi inte om klipulver i sovsäcken eller häftstift på stolen, utan då snackar vi ett jädra الجهاد!

Ta er i akt! Jihad

// Valle

Påsken nalkas…

måndag, april 6th, 2009

För vissa är det känt, för andra är det inte det…

… det faktum att kyckling inte tillhör mina favoriter på middagsbordet. Faktum är att jag undviker kyckling i den mån jag kan. Mina vänner är alltid lika oförstående inför detta faktum, en del försöker övertyga mig att det är gott på riktigt, och en del hävdar att kyckling inte smakar något och något som inte smakar något kan ju omöjligt vara dåligt. Men problemet ligger inte i kycklingen smak, för det smakar verkligen inte särskilt mycket, och ibland smakar det till och med riktigt gott. Nå vad är problemet då? Ärligt talat har jag ingen aning mer än problemet torde vara psykologiskt förankrat. Man skulle tro att det är en reaktion mot dålig djurhållning, men då jag med stor förtjusning både äter grisar och kossor som förmodligen aldrig varit glada faller det alternativet. Kan det bero på fågelns roll som den ultimata frihetssymbolen? som inte förtjänar ett öde i mitt gap. Men som mitt förra bloggprojekt ”Valle Valross matblogg” lyckades förkunna, förövrigt det ända den bloggen lyckade förkunna, var att all mat förtjänar ett öde i mitt gap och man ska passa sig för att ge avkall på livets goda. Det är rätt uppenbart att resonemang inte leder någon vart, men det jag kan säga är att lite glas plötsligt fått mig att känna mig lite mindre ensam.

// Pip Pip Valle, kycklingens främste beskyddare

Glassugen

söndag, april 5th, 2009

När Solen skiner och värmer och asfalten tittar fram blir man osökt sugen på glass. Köpte mig en härlig tip top-strut häromdagen. Den é go’ den. Dagen gick… Plötsligt kommer jag på – hade jag inte en glass med mig hem från affären? Jomenvisst hade jag det! Den låg där jag lämnat den tre timmar tidigare – på diskbänken. Den var inte alls tip top längre. Och jag som ville ha glass!

Så går det om man är tankspridd.. Detta borde ha varit mitt ”hej värlen”- inlägg. Sötsaker, choklad och klumpighet, det är jag i ett nötskal. Inget presenterar mig bättre än detta.

Livebloggning från ett söndagsfika

söndag, april 5th, 2009

14.05

Inget fika i sikte, alla bara sitter och pratar. Jag är hungrig! Livet är ett helvete.

14.07

Joels nya frisyr får stor uppmärksamhet. Snacka om att offra sig för konsten.

14.08

Jag spelar upp Pirates of the Caribbean-arret, och det får godkänt av gitarristernas representant. Jag pustar ut.

14.11

Robert presenterar PR-gruppens fika. Nu får jag mat! Allt känns lite bättre nu.

14.21

Sandra upptäcker att jag bloggar, och kallar mig beroende. Jag? Beroende?! Löjligt. *Uppdatera inlägg.*

14.35

Johan gör en insats och informerar om orkesterns framsteg, vilket betyder att jag kan sitta ner och ta det lugnt.

15.00

Staben drar sig två meter bort och har stabsmöte, och ensemblen börjar spontandansa. Vi tre från orkestern som var närvarande gratulerar varandra till ett gott dagsverke och går hem.

Om kontraster…

söndag, april 5th, 2009

Nu funderar ni säket, är Valle dum i huvudet? Ja garanterat lite… Men varför lägger han upp en sådär tråkmonsig dikt?

Nu ska jag förklara för er…
Kontraster handlar om skillnader, och den maximala kontrasten är alltid glappet mellan ett faktum och dess motsats. Kontraster är något som behövs för att man ska kunna skilja på saker. Men kontraster kan även förhöja en upplevelse, till exempel ketchupen på makaronerna. Trots att makaroner och ketchup förefaller att vara den ultimata måltiden kan det dock bli aningen tröttsamt i längden. Men då finns det ett litet knep man kan ta till. Genom att byta ut makaronerna mot potatismos en gång i veckan lurar man sig själv, så de sex dagar man äter makaroner kommer man att tänka hur lyckligt lottad man är som slipper äta mos, och för den härliga känslan kan då i alla jag offra mig att äta mos en gång i veckan. Det är samma sak med denna blogg, humorn här på Spexbloggen har en så fruktansvärt hög lägstanivå så att det är lätt att man blir kräsen. Att bli kräsen på humor är dock sällan positivt och leder ofta till att man får ett väldigt tråkigt liv. Men genom att posta en urtråkig dikt emellanåt har vi plötsligt avhjälpt det problemet, vi har helt enkelt skapat en kontrast, en kontrast som får oss att tänka på hur härligt det är med livets alla lustigheter, hur förbaskat kul spexbloggen egentligen är.

// Valle

En kontrast

söndag, april 5th, 2009

Alltets evigt guldbruna fullmåne skänker sitt glittrande sken över tillvaron medan hans trygga hand varsamt griper om novembernatten.
Ett ensamt nattmoln svävar stilla förbi och skymmer för en kort sekund den helande himlakroppen.
Med ens dör nattens tysta toner bort till en olycksbådande stillhet som kväver den verklighet som råder.
Den uråldriga jätten vars skarpa skugga slukas av det svarta ögonblicket höjer bedjande sina spretiga armar efter det bortflydda ljuset .
Mörkrets hotfulla vålnad vilar över ljung och sten över kärlek och hat över liv och död.
Ur fjäderklädda avgrundsandens snabba flykt tränger offrets ångestskri obarmhärtigt genom märg och ben.
Likt ett nyvaket tigeröga tittar fullmånen fram igen och livet återhämtar sig från sin förlamande fruktan.
Ljusets lycka och harmoni tröstar ögonblickets sargade själ.
Levnadsloppets myller av tysta toner tränger åter in i sinnets allra djupaste vrå.
Helhetens visdom är fullkomlig men ändå så ofullkomlig.
Kampen lever vidare i nya ögonblick.

Av:

Metaforernas Tarzan

Större än summan av dess delar

lördag, april 4th, 2009

Direktören organiserar
och leder hela uppsättningen – det gäller att vara strong!
Han delegerar
men ser till att allt verkligen blir gjort någon gång.

Ekonomiansvarige kalkylerar
och jobbar med Excelark andra inte skulle ta i ens med tång.
Om bud-geten inte balanserar
är det bäst att springa, för då blir han vrång.

Turnéansvarige planerar
för en Sverigeresa med ett grymt hålligång.
Och om det blir för dyrt med hotellrum till alla som turnerar
så var det visst en kille i dekor som hade en kompis i Stockholm med en ledig balkong.

2005

Ensemblen agerar,
dansar, och sjunger ibland en sång.
Fast om det inte hade funnits folk som regisserar,
sånginstruerar,
eller koreograferar,
hade det varit lika bra att säga so long.

Dekor konstruerar
hellre i plywood än i betong.
De är en armé som i samlad trupp marscherar
utan att deras befäl ens behöver använda batong!

Sy och smink mäter noga innan de plisserar
så att den där klänningen inte blir för trång.
Om någon skådis skäggväxt inte imponerar
kan de fixa både mustasch och polisong.

2006

Trots att depressionen dominerar
lyckas PR hitta sponsorer – ett helt fång!
Det är även de som ekiperar
hela uppsättningen med T-shirts – ni vet, såna där utan kapuschong.

Manus är de som historien konstruerar
och de undviker tysk ordföljd såväl som problemet att meningen som leder fram till själva rimmet blir på tok för lång.
På kvällarna sitter de och funderar
över varför det finns så många rim på ”ång”.

Spexmästeriet fixar festerna där gycklen dominerar.
Till helgen är det indonesiskt tema: medtag sarong!
På Nobelfesten säger folk att Blå hallen regerar,
men för en uppsättningsfest är t.ex. Bunkern en förstklassig salong.

2007

Orkestern musicerar
och fiolerna låter inte alls som när man släpper ut luften ur en ballong.
Tonerna resonerar
medan kompsektionen drar musikerskämt med en för andra helt obegriplig jargong.

Och när spexet till slut konkluderar
känner man sig kanske som när man missat tåget och står kvar på en öde perrong.
Men när humöret totalt fallerar
är det bara att bita ihop, torka tårarna, och se fram mot nästa säsong.