Archive for april 5th, 2009

Glassugen

söndag, april 5th, 2009

När Solen skiner och värmer och asfalten tittar fram blir man osökt sugen på glass. Köpte mig en härlig tip top-strut häromdagen. Den é go’ den. Dagen gick… Plötsligt kommer jag på – hade jag inte en glass med mig hem från affären? Jomenvisst hade jag det! Den låg där jag lämnat den tre timmar tidigare – på diskbänken. Den var inte alls tip top längre. Och jag som ville ha glass!

Så går det om man är tankspridd.. Detta borde ha varit mitt ”hej värlen”- inlägg. Sötsaker, choklad och klumpighet, det är jag i ett nötskal. Inget presenterar mig bättre än detta.

Livebloggning från ett söndagsfika

söndag, april 5th, 2009

14.05

Inget fika i sikte, alla bara sitter och pratar. Jag är hungrig! Livet är ett helvete.

14.07

Joels nya frisyr får stor uppmärksamhet. Snacka om att offra sig för konsten.

14.08

Jag spelar upp Pirates of the Caribbean-arret, och det får godkänt av gitarristernas representant. Jag pustar ut.

14.11

Robert presenterar PR-gruppens fika. Nu får jag mat! Allt känns lite bättre nu.

14.21

Sandra upptäcker att jag bloggar, och kallar mig beroende. Jag? Beroende?! Löjligt. *Uppdatera inlägg.*

14.35

Johan gör en insats och informerar om orkesterns framsteg, vilket betyder att jag kan sitta ner och ta det lugnt.

15.00

Staben drar sig två meter bort och har stabsmöte, och ensemblen börjar spontandansa. Vi tre från orkestern som var närvarande gratulerar varandra till ett gott dagsverke och går hem.

Om kontraster…

söndag, april 5th, 2009

Nu funderar ni säket, är Valle dum i huvudet? Ja garanterat lite… Men varför lägger han upp en sådär tråkmonsig dikt?

Nu ska jag förklara för er…
Kontraster handlar om skillnader, och den maximala kontrasten är alltid glappet mellan ett faktum och dess motsats. Kontraster är något som behövs för att man ska kunna skilja på saker. Men kontraster kan även förhöja en upplevelse, till exempel ketchupen på makaronerna. Trots att makaroner och ketchup förefaller att vara den ultimata måltiden kan det dock bli aningen tröttsamt i längden. Men då finns det ett litet knep man kan ta till. Genom att byta ut makaronerna mot potatismos en gång i veckan lurar man sig själv, så de sex dagar man äter makaroner kommer man att tänka hur lyckligt lottad man är som slipper äta mos, och för den härliga känslan kan då i alla jag offra mig att äta mos en gång i veckan. Det är samma sak med denna blogg, humorn här på Spexbloggen har en så fruktansvärt hög lägstanivå så att det är lätt att man blir kräsen. Att bli kräsen på humor är dock sällan positivt och leder ofta till att man får ett väldigt tråkigt liv. Men genom att posta en urtråkig dikt emellanåt har vi plötsligt avhjälpt det problemet, vi har helt enkelt skapat en kontrast, en kontrast som får oss att tänka på hur härligt det är med livets alla lustigheter, hur förbaskat kul spexbloggen egentligen är.

// Valle

En kontrast

söndag, april 5th, 2009

Alltets evigt guldbruna fullmåne skänker sitt glittrande sken över tillvaron medan hans trygga hand varsamt griper om novembernatten.
Ett ensamt nattmoln svävar stilla förbi och skymmer för en kort sekund den helande himlakroppen.
Med ens dör nattens tysta toner bort till en olycksbådande stillhet som kväver den verklighet som råder.
Den uråldriga jätten vars skarpa skugga slukas av det svarta ögonblicket höjer bedjande sina spretiga armar efter det bortflydda ljuset .
Mörkrets hotfulla vålnad vilar över ljung och sten över kärlek och hat över liv och död.
Ur fjäderklädda avgrundsandens snabba flykt tränger offrets ångestskri obarmhärtigt genom märg och ben.
Likt ett nyvaket tigeröga tittar fullmånen fram igen och livet återhämtar sig från sin förlamande fruktan.
Ljusets lycka och harmoni tröstar ögonblickets sargade själ.
Levnadsloppets myller av tysta toner tränger åter in i sinnets allra djupaste vrå.
Helhetens visdom är fullkomlig men ändå så ofullkomlig.
Kampen lever vidare i nya ögonblick.

Av:

Metaforernas Tarzan