Archive for juli 6th, 2009

Veckans insändare v.28

måndag, juli 6th, 2009

Så förlorades alltså Poltava!

I förra veckan var det 300 år sedan Karl XII:s armé förlorade slaget vid Poltava, något som uppmärksammades bl.a. här. Årets Lulespex handlade ju som bekant om Karl XII, därför tycker vi så klart att det är extra roligt att denna tidsepok åter verkar vara s.m.s. på tapeten och att detta i sin tur leder till större nyfikenhet kring vårt spex.

Även Grönköpings veckoblads läsekrets blev i det senaste numret uppmärksammat på detta 300-årsjubileum, genom ett inlägg från hr förre majoren vid Fältjägarecorpsen, Adolf von Peiland. Hr P. menar att Sverige skulle ha vunnit slaget, om det inte varit för en något lomhörd anfader till honom och en viss kula i foten. Detta avslöjande kan jag inte bara låta spexbloggens trogna läsare gå förbi, så här återges ett utdrag.

”I första halvlek gick dock allt väl. De svenske marscherade upp och formerade en ståtlig slaglinje. I centrum – färdig att gå först och utdela den avgörande stöten – stod Grönköpings Fältjägarecorps under sin stridslystne chef, hr friherren och generalmajoren Gottlob von Peiland. Och i detta avgörande ögonblicket utdelade så hr Hjältekonungen – med matt stämma å gr. av sårfebern – sin order till Grönköpingsmannarna: ”Gån å, I tappre bussar!” Sorgligt nog hörde min hr anfader fel och uppfattade Majestätets order som: ”Gån ej, tagen bussen!” Van att lyda order beordrade därför hr Corpschefen von P. avmarsch till närmaste busstation, där hela förbandet ställdes upp i väntan å den hästanspända busen till Poltava. Dock måtte turen ha varit inställd, ty någon bus kom aldrig, och medan de tappra Grönköpingsbussarna stodo och väntade med fot för gevär, och centerpartiet av linjen således var vakant, förlorades hela fältslaget. Ja, se där, hur otydligt tal kan ändra världshistoriens förlopp. Hade Hans Maj:t talat ur skägget, skulle Poltava helt visst ha blivit en lysande seger för de svenske; då skulle vi fortfarande ha varit en stormakt med Finland i behåll och Estland och Lettland som provinser, liksom Svenska Pommern m.m.

Även för min egen ätt blev Poltava ett Waterloo. Så snart han tillfrisknat från sin kula i foten, skyllde näml. Hans Maj:t ifrån sig och anklagade hr Gottlob von P. och hela Fältjägarecorpsen för v.m.k. bondpermis. Och inte blev det bättre, när min hr anfader ilsknade till – vi Peilandar utmärkas nämligen, utöver lomhördhet, av hetsigt humör – och åpekade det klemiga i att inte bättre tåla en enkel fotskada. ”Bättre en kula i foten än hål i huvudet”, skall då den förargade hr Kon. Carl XII ha genmält, f.ö. ovetande om att han med tiden skulle drabbas av jämväl den senare kalamiteten.”

Fotnot: s.m.s = som man säger, v.m.k. = vad man kallar.

// Robert Lundkvist