Archive for september, 2009

Modifierande faktorer

onsdag, september 30th, 2009

Så här kan man utrycka sig i vetenskapliga rapporter:

Chefen kommer förbi och visar sin uppskattning cirka en gång i veckan och han lyssnar normalt på hälften av personalen när det gäller beslut som omfattar arbetsplatsen. Om det någon gång är så att en arbetsuppgift eller arbetssituation visar sig vara alltför svårbemästrad av någon anledning så finns det möjlighet att får hjälp av närmaste chef.

Frågan är bara om det är Roffe eller Nisse chefen lyssnar på?

Svininfluensan

torsdag, september 24th, 2009

Om du upplever feber, snuva, hosta, och har ont i halsen, huvudet och kroppen kan det vara ett tecken på att du drabbats av influensa A(H1N1), även kallad svininfluensan. Information om influensan finns på krisinformation.se.

Men det finns även ett antal mutationer av influensan, som är viktiga att känna till:

  • Du är deprimerad, och det känns som om din omgivning inte är värd dig och allt bra du bidrar med: du lider förmodligen av Pärlor för svin-influensan.
  • Du drabbas av en oemotståndlig drift att fylla lägenheten med stålull, eftersom ”man kan aldrig veta vad som behöver rengöras”: du har antagligen drabbats av Svinto-influensan.
  • Du känner ett trängande behov att dansa gammeldans i tvåtakt med någon trevlig person: du har, mest troligt, råkat ut för Polkagris-influensan.

Logistik är inte norrmannens bästa gren

fredag, september 18th, 2009

Jag har gång på gång under sommarens eskapader förundrats över norrmännen oförmåga skapa smidiga flöden. Ett exempel Byporten, kanske Norges största shoppingcenter, innehållandes minst tio 7/11, mat, sport, tåg osv. Det ända sättet att leverera till detta center är genom de två varuhissarna, fel, genom varuhissen för man kan räkna med att i alla fall en hiss är trasig. Detta leder förstås till fullkomligt kaos men det lustiga med det hela är att gemene norrman verkar finna sig i det. Ett annat exempel är deras förkärlek till smala vägar, hela Oslos vägnät är underdimensionerat med ungefär 50% vilket resulterar i ungefär två timmars köande per dag för en ordinär yrkeschaufför. Alla på en gång hela tiden, att folk står ut. Ett tredje exempel är hämtat från matvaruaffären. Vi svenskar har fått inpräntat sen barnsben att vi får njuta av Tom & Jerry-påsen eller möjligen Ben & Jerry glassen fortare om vi vänder streckkoden åt rätt håll, men inte i Norge, där tar man matkorgen och välter den upp och ner så varorna hamnar i formation skithög på bandet.

Varför gör dom så här, har dom bara otur när dom tänker, eller vet dom inte bättre. Man skulle lätt kunna dra slutsatsen att norrmännen är allt lite korkade men då brukar dom vara kvicka nämna sin nationalhjälte Peder Tordenskjold, mannen som har världsrekordet i effektivt resursutnyttjande. Han lyckades med bedriften att lura svenskarna att han hade 20000 man trots att dom i själva verket var 500. Detta ledde till att svenskarna skamset kapitulerade och att Tordenskjold sedan kunde lägga beslag på Sveriges häftigaste borg, Carlstens festning. Där ha vi nått att suga på.

Amiral Tordenskjold

Kontentan blir i alla fall, lär man sig att dricka Champagnebrus, gå på tur och att uppskatta denna ogenomskådliga komplexitet som vi kallar fullkomligt kaos tror jag man kan trivas ganska bra i Norge.

Mitt liv enligt Karl XII

onsdag, september 16th, 2009

Är du man eller kvinna?: hellre pojkspoling

Beskriv dig själv: jag är inte dag över trettio-ett!

Hur du känner dig: vad är det för fel på mitt glammiga hårsvall?

Beskriv stället där du bor: Slottet brinner!

Platsen du skulle resa till om du kunde åka var du ville: exil i Bender tar en dag i sänder

Hur du helst transporterar dig: Albansk dalahäst

Din bästa vän: kanske SAABar det, vad ska vi göra av HON´DA?

Du och dina bästa vänner är: Helena i Sparta och en krigare med schvung

Hur är vädret?: Livdragonerna har träffat på en skogsbrand och låg pyrt till nyss

Favorit-tid på dagen: som du ser är jag vaken, hörredu!

Om ditt liv var en TV-serie, vad skulle den heta? Bella i Skilda Världar har fått en bula

Hur är livet enligt dig? Danmark har lämnat walk over och är inte längre något hot

Beskriv ditt nuvarande förhållande: det börjar stinka romans… Squar dance!

Din rädsla: jag skulle ha köpt en blå, svart är så 1692


Ditt bästa råd: till dalarna är det en viss restid

Hur du skulle vilja dö: skottet… Sverige saknar sin stadsman i slottet. Så stupar suveränen utan skallbensbrottet.

Din själs nuvarande tillstånd: jag har koll på alla mina kroppsdelar och det är def inte foten som felar

Ditt motto: Tig och lyssna på er kung!

Att skapa konst är ingen konst

onsdag, september 16th, 2009

En solig söndag samlades manusgruppen i ett klassrum för att börja med skrivarbetet. Man skulle kunna tro att det första vi gjorde var att fråga oss ”okej, vad ska hända i spexet?”, men så var inte fallet. För det skulle inte finnas särskilt mycket handling i en berättelse som saknar karaktärer. Karaktärer, som var och en har unika egenskaper, mål, och erfarenheter.

Och är det inte just där, i gränsskiktet mellan egenskaper och erfarenheter, som vi författare kan nå den äkta sanningen? För spex, precis som all konst, är ju inget annat än en spegling av verkligheten. Eller förresten, var det så att verkligheten är en spegling av konsten? Eller, är konsten och verkligheten kanske reflektioner av varandra? Fast hur skulle det funka? Nej, vi säger såhär istället: sanna upplevelser är en reflektion av konstnärens upplevda sanningar, som, eh… som belyser… äh.

KaraktärerTyvärr var det här den enda delen av tavlan som inte var hemligstämplad.

Hursomhelst, det är alltså därför som vi, en söndag i ett klassrum i D-huset, började manusarbetet med att ta fram karaktärerna.

Ljud av hav?

tisdag, september 15th, 2009

Jag är så trött på ljud av hav!
Är det inte valsång, hypnos eller hoppande får så är det sabotage av noggrannt förberedda avslappningsövningar. Men jag ska börja från början…

Eftersom regissör Joel var på studiebesök på Norrbottensteatern och föreställningen Måsen (redan där sätter havet käppar i hjulet för rutinerna), så tog jag och Direktör Sandra Berg över dramaövningarna denna tisdag. Allting gick bra, det lektes lekar, svettades och flirtades på löpande band i nästan två timmar, och alla verkade nöjda med kvällen och våra insatser som lekledare.

Sen inträffade det som inte får hända, och ännu en generation spexare har för evigt tappat alla former av respekt för eder skribent. Jag inledde modigt den avslutande avslappningen med att försöka skänka inre frid åt alla deltagarna:

”Tänk er att ni är på en strand. Det är varmt och skönt och solen lyser. Ni hör vågorna rulla in mot stranden…”

Woooooooosh!

Ett ljud som av en smärre tsunami glider in genom fönstret och krossar den lilla koncentration som fanns i lokalen. Alla skrattar. Jag börjar om…

”Ok, vi går tillbaka till stranden. Det är varmt och skönt och ni hör vågorna sakta rulla in mot…”

Woooooooosh! Wooooshiwooooosh!

Vad i hel… Jag försöker igen…

”Ni är på en str…”

Wooooooooosh!

Jag ger upp. Vi går vidare till en annan övning. Ljudet kom aldrig tillbaka. Ingen vet vad det var. Men om någon nämner ljud av hav igen så kommer jag låta personen drabbas av en smärre blykollission med hjälp av en überkanon, så det så!
Till havs!

…rackarns…

Jag tar den på kroken men ger på RAKEN!

söndag, september 13th, 2009

VA?! sen när har det ingått värsta IQ-testen på alla dramaövningar?? inte minns jag att det var så svårt i fjol!

”jag tar den på raken, men ger den krok…förlåt raken, nä-he, var det kroken ialla fall, ok-på RAKEN! (?)”

dumma, dumma  galge…!  Jag fattade typ SISTvad som var grejen 😛 och låt mig inte ens börja på ”stå-hoppa-sitt-leken” : ”stå när jag säger stå, hoppa när jag knäpper och sitt på hopp… VÄNTA!! när skulle man sitta? på klappen  va? vaddå nej…??”

ha ha ha… tur man blir ingenjör 😉

Tredje gången gillt!

onsdag, september 9th, 2009

Efter spexets infomöte var vi fyra personer som begav oss hem till mig för lite teambuildande. Det var nämligen dags för 2010 års manusgrupp att dra igång arbetet!

Om jag räknat rätt blir det tredje gången i manusgruppen för undertecknad. Senaste gången var jag manusansvarig, och då kan det ju lätt bli så att resten av manusgruppen ser en som en ledare, ett föredöme, ja, lite av en halvgud helt enkelt. Fast nu är man alltså åter vanlig dödlig, men det kommer säkert att gå jättebra det med. Om inte annat så är ju herr manusansvarige en fellow spexbloggare.

En anteckningsbokEn än så länge oanvänd anteckningsbok.

Han började med att ge oss varsin present: en liten behändig anteckningsbok, där vi kan skriva ner alla roliga saker vi kommer på. Än så länge är min tom, men jag kommer säkert att börja skriva när som helst. Om inte annat så ska jag i alla fall skriva mitt namn på framsidan.

Ett sånt Spexigt infomöte!

tisdag, september 8th, 2009

Ja, minsann… igår var det spex-infomöte och ivrig som jag var, var jag där redan en halvtimme för tidigt (inte planerat dock, jag hittade visst bara på en egen tid som jag tänkte mötet skulle börja på :P)

 men det gjorde ingenting för alla ansvariga kiltar hade läget under kontroll.! snart fick jag (och den glada käpphästen) sällskap av massor av nollor som med stora ögon kom för att lyssna på den fantastiska staben!

aaa…perfect 🙂

så med bildspel och dukumentärer (och lite mutor -mums vad goda strössliga kakor!) lyckades vi nog få några nya namn till intresselistorna.. faantastiskt! mina egna nollor markerade konkurensen så här:

”hur många har skrivit upp sig på orkestern?” -”ska vi stryka dem som är störst hot?”

that´s the spirit! 😀

Vart har Valle hållit hus?

måndag, september 7th, 2009

Jag det kan man fråga sig, låt mig direkt lägga korten på bordet och ge er den osminkade sanningen.