Archive for april, 2010

A blast from the past, del 2

torsdag, april 29th, 2010

I väntan på att de spexbloggare som deltar i den pågående turnén ska lägga upp sina fantastiska reportage därifrån jobbar vi övriga bloggare oförtrutet vidare med att forska i spexets historia. I internets mörkaste gömmor har vi lyckats hitta ett foto av 2002 års spexuppsättning!

Uppsättningen anno 2002.”En vikingasaga”-uppsättningen.

Studera bilden och dröm er tillbaka till en tid då teambuildingen låg i januari, en tid när en ”låtomstart” innebar att dra sista versen av originallåten en gång till, en tid när det fanns inte två, inte tre, utan fyra stråkinstrument i orkestern.

(Jag skulle kunna nämna att det här spexet minsann tog hem guldet i Spex-SM i Örebro, men jag väljer att inte göra det. Det är fult att skryta.)

A blast from the past

tisdag, april 27th, 2010

Efter ett tips på Facebook från en herr Sandberg upptäckte jag att gamla versioner av Lulespexets hemsida finns bevarade på internet – ända tillbaka till 1998! Jag hade ingen aning om att internet ens var påhittat redan då.

Stenverktyg.Stenverktyg av den här typen tros ha använts kring år 1998.

Men hursomhelst, om man väl tittar på den sparade sidan kan man hitta mycket intressant. En hel del känns igen, till exempel är beskrivningen av vad ett synops är i stort sett ordagrant bevarad i 2010 års programblad. Typ, varför ändra ett vinnande koncept? Jyckelverksamheten lever också fortfarande kvar, men Spexkören har däremot försvunnit i historiens dunkel. Enligt Niklas Sonestedts arbete ”Luleå studentspexförenings historia 1991-2002” bildades kören 1994 med syfte att vara en blandkör som sjöng studentikosa sånger, för att sedan upplösas någon gång mellan 1998 och 2001.

Mer arkeologiskt arbete från spexbloggens sida utlovas. Det här är bara toppen på ett isberg.

Hur svårt ska det va!?

måndag, april 26th, 2010

En mycket ofta använd fras, nästan lika frasig som mormors våfflor, främst använd av årets kära manusfhürer.

När man inte har den blekaste aning om vad man ska göra eller, för den delen, hur man ska göra det, så passar den frasen utmärkt in i sammanhanget för att bibehålla sin trovärdighet och pondus. Så säg inte nej, säg -hur svårt ska det va!?

Faktum är att jag har själv levt efter principen så länge jag minns. Redan som liten försökte jag övertala folk om att jag skulle bli fotbollsproffs. Antingen i Brasiliens landslag eller i Maglasäte (div 7, södra skåne), men absolut inte i Sveriges landslag för de var ändå inte så bra. Nu kom jag visserligen inte längre än till B-laget och fick betala för att spela i maglasäte, men det är mest för att jag valde nya vägar och flyttade ifrån Höör, jag hann aldrig jobba mig upp hela vägen.

Jag flyttade till usa ett år och började sedan plugga här uppe i Luleå. Började genast engagera mig, ville testa på allting jag inte testat på tidigare. Typ sjunga i en kör, fast sjunga hade jag redan gjort en gång i lågstadiet, jag fick en vers solo i kyrkan på avslutningen i ettan. Alla fåglar kommit re’n, stod jag och sjöng på, undra varför jag kommer ihåg det!? Det måste ha varit en underbar dag. Jag tror säkert att jag tänkte på mormors frasiga våfflor den dagen.

Nåväl, mycket engagemang och sista året på studierna fick jag möjligheten att skriva manus till agustus 2010, vilken grej!

Men! Det finns alltid ett men! (eller flera)

Även om frasen kan verka lösningen till allt jobbigt och nästan magiskt användbar, så bör man respektera dess kraftfulla innebörd. En retorisk fråga till sig själv med mening att alla andra ska höra när man säger den. Det är i grunden helt lysande, oslagbart och framför allt fungerande. Men den kan inte allt, den har inga lokomotiv eller atlantångare och den löser inte världens alla problem. Den har alltså gränser, tyvär.

Så idag lever jag inte bara efter frasens andemening utan även för att testa dess gränser. För var går gränserna egentligen? Och går de inte i så fall att tänja på? För hur svårt ska Det va?

Varning för ordvits

lördag, april 24th, 2010

I vilken stad har Rio-borna alltid lust?

..

..

..

..

..

I Brasseville*

*(observera att det uttalas utan e på slutet, annars blir det ju var Rio-borna HADE lust…)

SPEXPREMIÄR!

tisdag, april 20th, 2010

Lördagen den 17 april kunde allmänheten få träffa Svartskägg för första gången.  För ett kadaver börjar dagen med en mytomspunnen lunch. Mer om denna kan jag inte förtälja.. What happens on the kadaverlunch stays on the kadaverlunch.

Lulespexet är ingen buskis, om man nu inte räknar med gamle piraten Roberts ögonbryn. Det är en actionfylld berättelse om människor med drömmar, om hierarki och om personer som saknar vitala kroppsdelar. De två utrikeskorrespondenterna tågar förväntansfullt in i Aula Aurora.
”Var sitter vi?”
Spexet börjar…
”Jag ser inte, vi går ut igen”
”Rad 8 plats 156 och 157”
Så går vi in igen. Tar ett nytt andetag och försvinner återigen förväntansfulla in till tonerna av en overtyr.
Skådespelet kan börja.

Två bittra kadaver sitter nu med lupparna och granskar vad våra bloggvänner tillsammans med hela uppsättningen åstadkommit. Helt oförberedda slungas vi iväg likt ett skepp på öppet hav där skådespelarinsatserna lyser som lanternor i mörkret.
Vi skrattar, vi ropar, vi klappar och stampar.
Så stort som askmolnet över Island, lika storslagen var premiären av Svartskägg.

Vad är då vinnarkonceptet? Vad är det som gör detta spex till det bästa någonsin?
Kan det vara Guvenörens halskrås?
Kan det vara Anne Bonneys hårband?
Marys bagarkunskaper?
Ljudet av en kork?
Kapten Morgans svärd?
Kan det vara några gula fjädrar på en axel?
Eller en krycka från landstinget?
Eller kan det vara det svarta skägget?

Denna delikata fråga kan tyckas svår att besvara. Magin med spex, allas målmedvetenhet, den positiva energin och målet. Men svaret är egentligen enkelt.
Det är:

42

Snapsakademins jubileumskonsert

lördag, april 17th, 2010

Det var en förväntansfull publik som sökt sig till manskörens Snapsakademins jubileumskonsert. Kören firade femton år med sång och snaps samt typ femton år med Mats Folke. Kören äntrade tillslut scenen till publikens jubel och till tonerna av den nästan onödigt pampiga Rövarsången hemtad ur Ronja. Därefter avverkades sånger och trudelutter i rasande takt till publikens nästan barnsliga förtjusning. När halva första halvan av konserten gått tog den karismatiske konferenciern Joakim Holm upp lulespexfavoriten Nubbejoik som i folkmun också kallas ”Brandbil, Brandbil!” Jublet hade förstås ingen gräns. Nu hade grabbarna satt ribban!  Därefter följde smashhit efter smashhit. Snapsakademins egen prinsessa och tillika dirigent Elisabeth Rünell såg till att skapa en mäktig dynamik som bara kan åstadkommas med ett gäng potentiella fotbollshuliganer.

Snapsakademin

Det stora crescendot kom i extranumret Sveriges Flagga. Grabbarna fick till ett sånt tryck att det inte långt ifrån att några av kören mer tilltagna skägg fattade eld, trots att det pyrotekniska bombardemanget för tillfället var avtänt. Efter konserten visade grabbarna att dom inte bara är fantastiska sångare utan också ett gäng finfina killar, när de tog sig tid att prata med fansen och skriva autografer. Sammanfattningsvis, fick publiken uppleva en fantastisk afton i den mer finstämda musikens tecken.

Kvällens höjdpunkter:

-Gammelsnapsarna
-Pyrot goes insane
-Alla Brittor, eller heter det Britter?
-Sluttonen på Somebody to love, magiskt

Text: Spexbloggen
Bild: Spexbloggen

Det börjar närma sig

torsdag, april 15th, 2010

Det händer mycket i Aula Aurora just nu. Spexet repar gång efter annan, och när det inte är spexet så är det visst någon manskör där och skrålar. Men det finns faktiskt tillfällen när aulan är alldeles tom. I alla fall nästan.

Hjärntrusten.Hur ska vi lösa det här?

För om man tittar bort mot de bakre bänkraderna kan man se några som planerar för livet efter premiären. Närmare bestämt för premiärbanketten, och då menar jag toastningen av den. Kommer det att bli fiasko? Eller succé? Vi får väl se.

Stora Påsksmällen -the movie

söndag, april 11th, 2010

Röken har precis lagt sig, staben har börjat nyktra till och snart är de premiär. Nu är den klar, den STORA PÅSKSMÄLLEN -the movie

Nu får ni chansen att uppleva påskens stora pangevent på nytt och dessutom så många gånger ni vill.
Fire in the hall!

Köttätande hatt??

lördag, april 10th, 2010
inte undra på att hatten gjorde ont!

Det bästaste, bästaste med spex är när allt faller på plats och man får använda all dekor, musik, smink och kläder 🙂 underbart! I love it all, except MIN HATT!! den är superfin på håll och riktigt karaktärsenlig, men smyger man närmre, riktigt, riktigt nära kan man få se hur skådespelaren(jag!) kämpar mot ondare maker! HATTEN FÖRSÖKER JU ÄTA UPP MIG!! 😮

jag trodde jag och hatten var vänner men sedan incidenten då jag kastade av den mitt i en scen (den blängde surt på mig efteråt) har det varit lite kylig stämning oss emellan.. så igår klämde den inte bara åt mer in tidigare, utan när jag vaknade i morse fann jag ett JACK I HUVUDET (se bilden!) why, Hat, why??! ska vi någonsin bli vänner??

Som bara båtar kan

tisdag, april 6th, 2010

I årets spexhandbok har alla uppsättningsmedlemmar, inklusive undertecknad, fått svara på ett gäng spexiga frågor. Men pga utrymmesbrist (antar jag) kom inte alla svar med, vilket betyder att jag sitter på exklusivt tidigare opublicerat material. Jag är stolt över att kunna presentera PR-gruppens intervju med Tomas – den ocensurerade versionen!

Om du fick ta med dig en enda sak till en öde ö, vilken sak skulle det definitivt inte vara?

En sån där facehugger från Alien-filmerna, jag tror vi skulle få svårt att komma överens.

Om du skulle duellera med någon, med vem skulle det helst vara?

Med en enbent halvblind pacifist, eftersom det borde ge mig goda chanser att vinna.

Om du skulle bygga en båt och segla iväg, vilket material skulle du tillverka båten i och var någonstans skulle du låta vindarna bära dig?

Jag skulle bygga båten i plåt. Med min plåtbåt skulle jag segla iväg till närmsta despot för att sjunga en låt utan att ens säga förlåt. Det skulle bli en trevlig anekdot.

Båtar.Båtar som inte är av plåt.

Du har ett lik i garderoben, vilket/vem/vad är liket?

Den pinsamma hemligheten att jag inte vet vem som är Filip och vem som är Fredrik, samt att jag dessutom inte bryr mig.

Vad fruktar du mer än att simma bland hajar?

Bara en sak: vanära. Vanära och ensamhet. De *två* saker jag fruktar mer är vanära och ensamhet… och ilskna hundar. Och så kärnvapenkrig förstås. Äh, vi tar om det: bland de saker jag fruktar mer än att simma bland hajar kan nämnas företeelser såsom… var var jag?

Spexbloggen 2.0

torsdag, april 1st, 2010

Spexbloggen är nu ett år gammal, och har redan nått stora framgångar i bloggosfären. Men inget är så bra att det inte kan bli bättre, och vi här på bloggen är stolta att kunna presentera våra planer för det kommande året. Marknadsundersökningar har visat att våra läsare vill se mindre ordvitsar och spexreportage, och mer ryktesspridning och skvaller. Vi vill självklart ge folk vad folk vill ha, och redan nästa vecka kommer bloggens nya, fräckare, stil att introduceras. Här följer några aptitretare:

måndag kommer vi att reda ut kopplingarna mellan 1987 års PR-grupp och Iran-Contras-affären.

onsdag kommer vi att gå igenom bevisen för att årets manus ”Svartskägg” inte är något annat än ett plagiat av den andra Pirates of the Caribbean-filmen.

Och missa inte fredagens reportage där ensemble-Erik konfronteras med uppgifterna om att han kom 2 minuter för sent till en dramaövning i februari.

Erik.Erik var av någon anledning ovillig att diskutera sin tidsoptimism med Spexbloggen när vi ringde på. Och inte bjöd han på fika heller.

Vattnas det inte redan i munnen på er? Kunde tro det. Följ med Spexbloggen 2.0 mot nya spännande avslöjanden, och kom ihåg att ”skvaller” bara är ett annat namn på sanningar som inte riktigt hunnit bekräftas än!