Att skapa konst är ingen konst

En solig söndag samlades manusgruppen i ett klassrum för att börja med skrivarbetet. Man skulle kunna tro att det första vi gjorde var att fråga oss ”okej, vad ska hända i spexet?”, men så var inte fallet. För det skulle inte finnas särskilt mycket handling i en berättelse som saknar karaktärer. Karaktärer, som var och en har unika egenskaper, mål, och erfarenheter.

Och är det inte just där, i gränsskiktet mellan egenskaper och erfarenheter, som vi författare kan nå den äkta sanningen? För spex, precis som all konst, är ju inget annat än en spegling av verkligheten. Eller förresten, var det så att verkligheten är en spegling av konsten? Eller, är konsten och verkligheten kanske reflektioner av varandra? Fast hur skulle det funka? Nej, vi säger såhär istället: sanna upplevelser är en reflektion av konstnärens upplevda sanningar, som, eh… som belyser… äh.

KaraktärerTyvärr var det här den enda delen av tavlan som inte var hemligstämplad.

Hursomhelst, det är alltså därför som vi, en söndag i ett klassrum i D-huset, började manusarbetet med att ta fram karaktärerna.

3 Responses to “Att skapa konst är ingen konst”

  1. Kekke skriver:

    Men det är ju en grymt snygg rubrik iaf:)

  2. Amanda skriver:

    Ja måste ju hålla med Kekke! Lätt det snyggaste du fick till den dagen ;D

  3. […] så därför kunde jag inte visa allt för mycket av manusgruppens arbete när jag i september bloggade om hur vi jobbade fram karaktärerna. Men nu kan alla nyfikna läsare få hela bilden […]