Livin’ la Vida Manusgrupp

Förr i tiden (vi snackar tidigt 90-tal) var det inte lätt att skriva spexmanus. Den statliga ”Myndigheten för humor och andra förlustelser” ansvarade för att avgöra vad som var godkänd humor, och lagrade all sådan i ett gigantiskt bergrum någonstans i Bergslagen. För att få tag på något roligt till manuset måste författarna först genomgå en säkerhetskontroll, för att sedan i en bil med övertäckta fönster färdas till det topphemliga lager där all humor i Sverige förvarades [1]. Väl framme hade man endast 30 minuter på sig att samla in den bästa möjliga humorn, samtidigt som det gällde att respektera utförselransonen (20 skämt per person, enbart för eget bruk).

Dagens manusgrupper har svårt att tro att man hade så mycket besvär förr i tiden. I vårt moderna samhälle behöver man bara kontakta HumorFabriken.se, ett gäng underbetalda barnarbetare i en källarlokal i Småland som erbjuder allt från temaskämt till allitterationer till mycket förmånliga priser. Därför består ”jobbet” för en manusgrupp år 2009 mest av att glida runt på Teknikens hus och göra nyckelringar. Allt var inte bättre förr!

Carlsson, Amanda, Kecke, och jag!

En manusgrupp och dess nyckelringar

[1] Förutom den sjuka humorn, som Smittskyddsinstitutet lagrade på annat ställe.

7 Responses to “Livin’ la Vida Manusgrupp”

  1. Valle skriver:

    Manus ska lidas fram! det ska bara komma men det ska komma ur en jävla ångest! Detta vådar inte gott…

  2. Valle skriver:

    Den riktigt låga humorn hamnade av förklarliga skäl längst ner i Sverige där Stefan och Krister bor. Så gör Sverige med allt obehagligt, som Barsebäck, spettekakor och ballarna. Vi skickar dom till danska gränsen och hoppas att Danskarna ska drabbas av tillfällig sinnesförvirring och erövra obehagligheterna.

  3. Mats skriver:

    Det var trots allt ändå enklare på 90-talet än på 80-talet. Då skrevs all humor i Sverige av Åke Cato och Sven Melander. Typiska punchlines var ”Hej, jag heter Rulle. Toarulle.” Ja, det var så kul som det kunde bli helt enkelt. Eftersom det bara var två personer som skrev skämten i Sverige blev det helt enkelt inga över till ett spex i Luleå. Det är därför ingen slump att Lulespexet satte upp sitt första spex 1991. Tack och lov privatiserades humorproduktionen under 90-talet vilket nu har lett till att man kan sno skämt lite överallt. Från Henrik Schyffert till exempel.

  4. Niklas Sonestedt skriver:

    men jag har läst i programbladet från Buffalo Bill att Manusgruppen åker varje år till Tjeckien och går på spexhumorvaruhus och köper upp ett stort lager med roliga skämt.

  5. Tomas skriver:

    Det kan omöjligt stämma. Buffalo Bill framfördes till 100% på svenska.

  6. Mats skriver:

    Niklas har rätt!! Jag erkänner!!! Vi outsourcade hela skrivandet på samma tjeckiska manusförfattare som producerat Professor Balthazar!! *snyft* Men vi översatte allt själva. Nästan. Buffalo Bill är alltså varken spaghetti-västern eller palt-västern, det är en knödel-västern… *buhuuu*

  7. Tomas skriver:

    ”Men vi översatte allt själva. Nästan.”

    Såhär i efterhand kan jag tycka att jag borde anat något när Calamity Jane av någon anledning hette ”Pavel Nedved” i manuset.