Välkommen, Bienvenue, Welcome

När jag som fjortis satte mig på ett plan med min bästis till England via Paris på språkresa 1998 visste jag inte vad som väntade. Efter fotbolls WM-hysteri i Paris med allt från fest på gatan och trevliga inviter till picknick och party med unga fransoser tog vi oss med buss under tunneln och över till England. Till vår änglalika ”mamma” Angela. In genom grinden. Där ligger en katt och kräks på stenplattorna. ”Hej på dig, lille katt!”. In i huset. Där finns 5 personer utöver vår mamma. ”Hej folkmassa!”. Ingen presenterade sig. Vi blev uppledda till vårt rum. Väl där packar vi upp och försöker lista ut vilka i folkmassan som tillhör familjen och vilka som bara är gäster. Mitt under denna analyseringslek hör vi ett bankande och skrapande. Helt plötsligt ser vi ett ansikte utanför vårt fönster. ”Hej på dig, du klättrande huvud!”. Förskräckta undrar vi var sjutton vi kommit..

Jag väljer nu att inte spy, klättra uppför en husvägg eller chockera nyanlända utlänningar, utan jag väljer helt enkelt att skriva mitt hej på detta vis:
Hej!

// Jenny

Comments are closed.