Karl XII:es största ögonblick enligt Mig

Man kan tycka att Karl XII är en avslutad epok, bara en massa minnen, ett exspex kort och gott, och visst är det så, för alla utom för två. Jag och vår numer håriga direktör har fortfarande uppgiften att säkerställa så att spexet gjort rätt för sig, på det ekonomiska planet. Troligtvis kan vi presentera resultatet med glada miner på vårmötet men inget är säkert än, ta ta ta taaaaah.

Karl XII var ett fantastiskt spex på alla ledder och bredder, och kul som sjutton hade vi, men det ögonblick som gjorde störst intryck på mig var när vi för tredje gången arrangerade den traditionella NolleP-auktionen, en auktion för historieböckerna.

På den ena sidan, en nolla, och på den andra sidan, en annan nolla. Båda med en dröm om att gå vackert klädd. Spexkonsulten och gammkadavret Johan Karlsson höll båda parterna i schack med sin rappa tratt. Stämningen verkligen osade siciliansk vendetta, kulaktus hade förnuftigt nog tagit skydd i Debbie, och alla förväntade sig den hårdaste av strider. Startskottet gick, 20, 30, 50, 100, 101, dom kände på varandra, 230, man kunde börja ana svetten, men än var det långt ifrån över. Glöd och passion, strid och hetta, hat, kärlek och mer hat. Johan ropade 300, salpetersyra i skavsår vad det började svida, men det var för sent för dem att ge upp, det fanns ingen morgondag. Tarzan mot Fantomen, öga mot öga med sinande tänder och en likaledes portmonnä, vems var det? ingen visste.

1:a, 2:a, 3:e, Boom! 371 och 50! På den ena sidan, en nolla, ovationerna saknade gräns, superlativ i plural! och på den andra sidan, en supernolla, en förlorare med stridens bittra eftersmak i munnen, vakuum. Mitt i detta virrvarr knyter jag näven, gör segertecken, dunkar Johan i ryggen, dunkar Johan i ryggen igen, vilken bedrift, cash in!

När alla inblandade samlat sig, det tog sitt tag vill jag lova, lät jag föreviga detta ögonblick, det största ögonblick en enkel ekonomiansvarig kan tänka sig.

Kombatanterna med beundrarskara

/Valle

Comments are closed.