Svartskägg -en recension

Efter att bevittnat inte mindre än tre föreställningar så är jag redo att delge er mitt professionella utlåtande, okej professionella kanske var att ta i, men ett utlåtande kommer i alla fall. Spänn fast säkerhetsbältet.

Skägget i brevlådan

Föreställning 1: Premiären! Föreställningen hade verkligen allt och festen efteråt var episk. Orkestern spela magnifikt (detta gäller även uckeorkestern), skådisarna var på tårna och publiken var i högform. Dekor och kostym satt som en pelarborr i fontanellen. Jag kunde inte se skymten av några premiärnerver och inga större fadäser på scen och det enda man kan klaga på är att man kunde hållit på föreställningen 5 minuter till så att hela stora premiärpubliken hunnit sätta sig.

Va?

Föreställning 2: Kulturens hus! Nytt publikrekord i Luleå?? Kanske, men publikantalet till trots så vart det en relativt tyst föreställning. Tyst men bra, kanske den bästa spexföreställning jag sett. Och visst var publiken roade, mycket roade. Tyvärr förekom lite teknikstrul i slutet på första akten vilket var olyckligt men det hanterades mästerligt av berörd ensemblist. Lulespexet har kommit för att stanna på Kulturens hus.

Spänning

Föreställning 3: Finalen! Utan tvekan den sämsta föreställningen av de tre. Finalen är av tradition en såkallad busföreställning och ska på så sätt vara. Men som så många gånger förr så gick det till överdrift, vilket ledde till att det blev ofokuserat och att föreställningen tappade otroligt mycket tempo. Några av busen uppskattades dock, till exempel den söta lilla fotografen som hoppade upp som gubben i lådan till orkesterns Halleluja! Dekorarméns energiska autografjakt var också mycket roande.

Gemenskapens motsats

Om man nu ska summera alla intrycken och tillämpar ”bäst-av-tre-metoden”, vinner ”överjävligt bra spex” över ”dom sjöng ju iaf. bra” på knockout. Svartskägg är absolut ett av de bästa spex jag sett, hoppas jag får chansen att se det även på nolle-P.

Kärlek

Höjdpunkter:

-Den numera gröna och förbannat tjatiga Collins
-Tomas favoritskämt, top ranking!
-Den enbenta månvandringen i den ack så dunkla belysningen
-Nästan lika stämmningsfull ”Nu vi roat er” som i Nyköpings gästabud
-Samt allt som inte ryms, jag älskar Lulespex och speciellt Svartskägg

Text: Valle
Bild: Rickard Sundström

Gemenskap

One Response to “Svartskägg -en recension”

  1. Tomas skriver:

    Jaaaa! Äntligen någon som förstår sig på intellektuell humor! Skeppsbrott ftw!