Chalmerspexet Newton – en recension

Även i år gladde Chalmersspexet Bob Luleå med sin närvaro. Spexbloggen var förstås på plats, och kan bjuda på en kanske inte rykande färsk men i alla fall väldigt genomarbetad recension.

Newton

Årets spex bar namnet Newton och handlade mycket riktigt om Isaac Newton, vetenskapsmännens vetenskapsman. Till skillnad från Picasso,förra årets chalmersspex (-Vi skriver ett spex om en cirkus! -Men vad har det med Picasso att göra? -En av karaktärerna får heta Picasso, det blir jättebra! -Spex utan vare sig rim eller ranson) verkar det som om manusgruppen i år läst på en del om Newton, hans livsverk, och hans omvärld.

Vi får följa såväl den laglöse Robert Hooke som den ständigt uttråkade drottning Anna. Det hela utvecklar sig till en våldsam kamp om vetenskapen, en kamp fylld av putslustigheter och ordvitsar med en riktig James Eville-kopia som måldomare.

Hoppla

Ensemblen var överlag bra. En av de stora fördelarna med att köra oförstärkt är att grabbarna på scen får använda all sin pondus för att nå ut till publiken. Man burkar få höra att man sjunger bättre om man tar i och det kan ligga nått i det, även detta år var sånginsatserna habila. Dryckesvisan var som vanligt en musikalisk höjdpunkt. Orkestern var i sin vana troget akustisk, spelskicklig, välarrangerad och utrustad med ett helt gäng stråkar vilket alltid får Spexbloggens redaktion att gå igång.

Dryckesvisa

Dekor och kostymer var enkla men funktionella på gammalt gott chalmeristiskt vis. Om man någon gång varit på turné med Lulespexet inser man fördelen med en dekor som inte tar så stor plats i nedpackat tillstånd.

Hooke me up

Chalmersspexet har hållit på sedan 1948, och är noga med att hålla sig till traditionerna. Man blir kanske inte överraskad av att se ett av deras spex, men de välljudande sångerna kombinerat med ordvitsar i överflöd brukar räcka rätt långt.

Betyg:

Lisebergskaninen kan inte hoppa, har tappa hoppet.

Text: Spexbloggen
Bild: Chalmersspexet BOB

Comments are closed.