Ett ödesdigert misstag

När jag sprang genom korridoren hörde jag hur mina förföljare var mig hack i häl.

Den här gången kommer de att skjuta för att döda.

Jag saktade inte ner på farten ens när min väg förde mig bara decimetrar från ett av alla de bottenlösa schakt som verkade finnas utspridda överallt på Dödsstjärnan.

Har inte rymdimperiet hört talas om räcken? De har råd att bygga ett vapen som kan spränga planeter, men kan inte anställa ett enda skyddsombud!

Jag slog snabbt bort tanken; om jag skulle överleva måste jag vara fokuserad. Efter att ha sprungit genom en dörröppning sköt jag sönder dess kontrollpanel, och hörde hur dörren slog igen bakom mig. Förhoppningsvis skulle det ge mig några sekunders försprång.

När jag rundade nästa hörn kunde jag inte tro vilken tur jag hade: där stod Chewbacca! Nu var jag inte ensam längre, tillsammans hade vi en chans.

Chewbacca

-Chewie, jag behöver din hjälp! Vader har tillfångatagit Han Solo, och jag har inte hört av Luke sen han gav sig iväg för att frita Leia!

Chewbacca lade huvudet på sned, tittade på mig, och sade:

-Det kortaste avståndet mellan två människor är ett leende.

Vad i…?

-Chewie, fattar du inte?! Han Solo är tillfångatagen! Vi måste hjälpa honom!

-Du kommer snart att omges av goda vänner och skratt.

Åh herregud.

Chewie log, rufsade mig i håret, och gick långsamt iväg medan han sade något om hur varje resa börjar med det första steget.

Fotsteg som ekade i korridorerna vittnade om att stormtrupperna närmade sig från alla håll, det fanns inte längre någon möjlighet att fly. Jag tog fram laserpistolen och förberedde mig på slutstriden, samtidigt som jag förbannade min dumhet:

Jag skulle aldrig ha tagit med en fortune wookie på det här uppdraget.

3 Responses to “Ett ödesdigert misstag”

  1. Tomas skriver:

    Eftersom jag fått höra att detta inlägg var totalt obegripligt rekommenderar jag förvirrade läsare att googla på lyckokakor, så kallade ”fortune cookies”.

  2. Kekke skriver:

    Tomas, det här låter lite som när jag feberdrömde om att jag var en ensam jediriddare som försökte förstöra dödsstjärnan och rädda rebellerna:) Jag minns inte riktigt hur det gick till, men jag tror att jag dog… But it was AWESOME!

  3. Iron Rods skriver:

    Det här var nog förmodligen världshistoriens längsta Göteborgare, t.o.m. längre än Patrik Sjöberg!