Premiär av Karl XII

Yo! all you gangstaaz out there!

Dagens datum är den 19 april, det innebär att Lulespexet haft sin grandiosa premiär! De sista partyprissarna har precis gett upp, och det börjar bli dags att berätta vad som egentligen hände. Givetvis fanns Spexbloggens utsända på plats under och efter föreställningen. Det här är vår historia.

Redan två timmar innan föreställningen kunde man känna av en viss nervositet i luften: om man gnuggade fingrarna så kunde man känna något kladdigt, ett typiskt kännetecken på en nära förestående premiär. När grupperna började bli redo samlade direktören sina styrkor på scenen och förmedlade Karl den tolftes visdomsord: ”var inte rädda”. Efter en sista soundcheck tömdes salongen, och publiken började anlända. Ute i foajén rådde ett ordnat kaos, jackor langades, biljetter paxades, och en och annan T-tröja hamnade i publikens händer.

Publiken äntrade salongen till tonerna av Stevie Wonders ”I Wish”, framförd av årets ovanligt stora spexorkester. Jocke informerade om hur ”omstarter” fungerar, även om Spexbloggen misstänker att många av besökarna kände till det sedan tidigare. Bam ba ba baaam! Ridån gick upp, och med buller och bång drog ensemblen igång med att dra en riktig rövare, framförd a cappella.

Akt 1

Publiken fick sedan veta hur det egentligen gick till när slottet Tre Kronor brann upp, och även på vilket sätt den svenske kungen inspirerades av krigslister från antiken. Vi snackar givetvis om den Narvanska Dalahästen aka. KENTAFFELN. Pang! Bom! Bang!! och det vart paus.

I pausen serverades punsch på punsch i sedvanlig spexistisk anda medan andra höll andan, då svettlukten var påtaglig. Ja, det var uppenbart att publiken var rejält uppe i varv efter första akten. Till och med de bittraste kadavren erkände att de skrattat en gång eller två gånger, om än väldigt motvilligt.

I andra akten fortsatte föreställningen med oförminskad styrka. Efter en inledning i exotiska Bender återvände handlingen till Stockholm. Det visade sig att hela budgeten för pyroteknik inte hade gått åt innan aktpausen och till ljudet av mullrande kanoner kunde finalsången dra igång.

Akt 2

Slutligen kunde uppsättningen med stor värdighet ta emot publikens stående ovationer och jubelkaskader. Karl XII förtjänar verkligen epitetet ”ett episkt spex”, och kan sammanfattas som en skrattfest av sällan skådat slag. Värdens bästa spex helt enkelt!

Text: Spexbloggen
Bild: Richard Alm

Comments are closed.