Sista föreställnings-festen, del 1

Så var sista föreställningen för våren avklarad, och så även den traditionella efterföljande festen. För er som inte var där (eller var där, men inte minns något) vill spexbloggen prersentera en sammanfattning av alla gycklen. Eftersom gycklen var så många och så bra rymdes inte alla i ett enda inlägg, så det får bli ännu en följetong här på spexbloggen. Nåväl, vi kastar oss rätt in i del 1:

Johan och Tomas presenterade en nedbantad version av Karl XII. Gycklet var kraftigt inspirerat av ett liknande gyckel förra året som i sin tur var kraftigt inspirerat av ett liknande gyckel för jättejättelänge sen. Gycklet inkluderade såväl pyroteknik som fabulösa Fabilus-skrik. Omstarten blev passande nog en förkortad version av förra årets förkortade version av Jeanne d’Arc. Vi fick även en andra omstart, där vi presenterade en förkortad version av Wasaspexet ”Guldruschen”. För er som såg gycklet kan det här vara svårt att tro, men den andra omstarten var faktiskt helt improviserad. Betyg: Fem av fem hästhuvuden!

Regissörer, koreograf, och sångansvarig, även kallade The leaders, berättade med en sång en massa personliga detaljer om ensemblen som vi inte visste om att vi ville veta. Betyg: Fem av fem skvallertidningar! Och festdeltagarna skulle inte behöva vänta länge på mer skönsång…

Det var nästan så man kunde tro att Shotsakademien cosmopolitan var en kvinnlig motsvarighet till Snapsakademien. Vi som njöt av sången kunde bara tänka: ”vilken snygg stämsång!” och ”Hur många låtar har de egentligen förberett?”. Pikningarna mot Snapsakademien var för det mesta mer träffsäkra än man vill erkänna, men undertecknad måste få framhålla att han alltid sjunger rätt låt. Tonerna kanske blir lite fel ibland, men låten är alltid rätt. Hursomhelst, betyget blir: Fem av fem sångkronor!

7 Responses to “Sista föreställnings-festen, del 1”

  1. Valle skriver:

    Shotsakademien är inte bara den bästa utan kan nog även vara den fagraste kör jag någonsin sett, så jag tycker 5 sångkronor är lite väl snålt, dom ska bannemig ha varsin…

  2. Robert skriver:

    Måste få hålla med Valle där. Och tänk så fantastiskt att ha fått vara med om ett sådant historiskt ögonblick, när Shotsakademien Cosmopolitan föddes. Något att kunna berätta för barnbarnen. Ungefär så måste det ha varit (dock inte lika fagert), att ha varit med för 14 år sedan, då en viss känd manskör såg dagens ljus. Hoppas verkligen att det här inte var det sista vi fick se av denna den fagraste kören av alla, utan att det blir en fortsättning…

  3. Tomas skriver:

    Valle och Robert: jag håller med er i sak, men nu fanns det tyvärr bara fem sångkronor att dela ut. Om man börjar ge ”sex kronor av fem” i betyg är det bara en tidsfråga tills man säger att man skulle välja något ”elva gånger av tio” eller ”ge 110 procent”. Vi har förlorat tillräckligt mycket av vår formuleringsförmåga till sådana uttryck. De invaderar vårat språk, och vi backar. Men nu är det slut på det. Linjen måste dras här!

  4. Jocke skriver:

    ”They invade our space and we fall back. They assimilate entire worlds and we fall back. The line must be drawn here, this far no farther!”

  5. Robert skriver:

    Min stärkare går minsan till 11!

  6. Tomas skriver:

    Skönt att veta att vi har allmänbildade läsare 🙂

  7. Emily skriver:

    Jag tackar ödmjukast å allas våra vägnar och vill bara tillägga att texterna föddes ur kärlek till eder. Fantastiska, skönsjungande gossar!