Nationalromantik

Fatta vilken konstig grej som hände mig ute i skogen. Det var helt sjukt! Det började med att jag filmade mig själv, när jag plötsligt fick se… fast det kan vi ta en annan gång. Nu tänkte jag istället berätta om mina framtidsplaner.

När jag blir stor ska jag skriva texter till nationalromantiska sånger. Varför det? Därför att det måste vara världens enklaste jobb. (Förutom möjligen astronom.) Man kan nämligen skriva i stort sett vad som helst, utan några krav på att texten ska ”kunna förstås” eller ”bilda begripliga meningar”. Huvudsaken att det låter vackert och lite mystiskt, så länge ingen tar och tittar lite närmare på texten. Tror ni mig inte? Titta bara på de här exemplen:

Vi börjar med ”Friseglarens sång”, där K. A. Tavaststjerna ansvarade för texten. Handlingen är något i stil med att segla hem över nattsvarta vatten, men hör på de här raderna:

Stänket som slår över däck och kajuta
väcker mig icke upp till att njuta
färden mot vinden
färden mot strömmen

Sover friseglaren när han borde stå vid rodret? Hur stor chans har egentligen en sån seglats att lyckas? Konstigt, kan tyckas, men långt ifrån det värsta exemplet. Vi går vidare till ”Island”, där Henrik Möller tonsatte A U Bååths dikt. Dikten handlar inte helt oväntat om Island, och innehåller bland annat följande guldkorn:

Länge du höll med ödet en holmgång,
fick dock ej falla, segra du fick

Hur kan en ö hålla en holmgång med ödet? Vilket öde? Och skulle ön ha fallit, om den bara hade fått det? Vem är det förresten som bestämmer om öar får falla eller segra? Någon slags FN-myndighet?


Herr Heidenstam sitter och funderar på hur man ska kunna dikta så obegripligt som möjligt.

Ni kanske börjar inse vad jag menar, men eftersom man alltid ska ha tre exempel avslutar jag med ”Sverige”, en dikt av Verner von Heidenstam som tonsatts av Wilhelm Stenhammar. Vad sägs om:

Sverige, moder! Bliv vår strid, vår ro,
du land, där våra barn en gång få bo

”Bliv vår strid, vår ro”? Vad är det som gäller? Ska vi slåss eller ska vi ta det lugnt? Texten hade utan tvekan kunnat kortats ner samtidigt som den hade blivit betydligt klarare. Men Heidenstam fick Nobelpris, och ingen lyssnar på mig. Hmpf.

2 Responses to “Nationalromantik”

  1. Gammalt och bittert kadaver skriver:

    Naw! ingen lyssnar på de smarta. Det är därför jag föreslår att alla som har någon form av intelligens ska enas till revolution på kåren och dricka en kopp svart för att hedra dem som fallit i striden som kommer om några år.