WASA i LULE

Bättre sent som alltid eller hur var det man nu brukar säga? Efter att ha finputsat texten i någon månad är vi nu redo att presentera en episk spexrecension värdig våra vänner i Wasaspexet.

Poca och Dödgrävaren

Den 10 maj besökte de finska spexarna Luleå för att ge den absolut sista föreställningen av Guldrushen eller Guldduschen eller En gång i Kanada eller Det våras för Dawsons Crack eller… nu får det väl ändå räcka? Efter att ha bevittnat några Wasaspex genom åren så satte sig spexbloggens utsända till rätta i salongen och det var inte utan viss förväntan föreställningen kunde dra igång, men först efter vissa tveksamheter från en viss dödgrävare. Publiken hann till och med börja undra om man inte kan dö stående.

Hetta och passion värre än Titanic

Spexet utspelade sig i den lilla hålan Dawsons Crack, där just dödgrävaren verkade vara den enda framgångsrika företagaren. Att vara borgmästare på ett sånt ställe måste vara dötrist, och att beställa en drink på Beanies bar verkade rent ut sagt dödfött. (Även om det tydligen gick bra att skjuta på betalningen, hur man nu skjuter på ett verb.) Utöver ovan nämnda karaktärer var spexet även förärat med en sheriff som påminde om en repig CD-skiva, en fantastiskt söt indian som smög runt på lätta tassar, samt the Dalton bros. som helst opererade i klunga eller buskage. Spexbloggen fascinerades gång efter annan av det övertygande skådespeleriet, både på bredden och snedden.

The Daltons vs. Borgmästaren

Precis som här i Luleå är ett Wasaspex fyllt av väldigt skruvade karaktärer som med jämna mellanrum brister ut i sång, dans, och ibland trans. Och precis som i Luleå har publiken möjlighet att visa sin uppskattning genom att ropa efter mer, något som hände till exempel efter en fantastisk shootout med grymma bullet time-effekter (credd till herr beatbox). Till skillnad från Luleåspexet kan humorn ibland bege sig på utflykter under bältet, in i byxan, och så vidare… och det är inget vi erkänner att vi uppskattar, fast ni Wasaspexare vet sanningen.

The Devil in miss Bean

För att summera: Guldrushen är med stor överlägsenhet The best Wasa spex ever, i alla fall det bästa vi har sett. Redan nu ser vi fram emot nästa års spex!

Höjdpunkter:

  • Pianot… och stackars Minna.
  • Dödgrävarens gangstarapp – så rätt!
  • Det svängiga bandet.
  • Den efterföljande festen.
  • Alla grymt trevliga människor… och kvinnor i skor. Barfota går också bra förresten!

Text: Spexbloggen
Bild: Rickard Sundström

6 Responses to “WASA i LULE”

  1. Sofi R'Bean Nordmyr skriver:

    Oh underbara underbara ni. Ser så framemot nästa år när vi igen får mötas å ha spexutbyte!

  2. Robert skriver:

    Ok, men vad är Luleåspexet för något?

  3. Valle skriver:

    Ops! det här är fortfarande hemligt, men för dig Robert kan jag berätta. Det är nämligen så att jag och Tomas håller på att sätta upp ett alternativt spex till Lulespexet. Vi hörde av en initierad och pålitlig källa att nästa spex ska handla om Augustus och då vi båda tyckte det var i fantasilösaste laget, så tänkte vi istället sätta upp ett eget spex där vi själva får bestämma allt, göra allt, spela allt, pitepalt osv. Så här hade vi tänkt oss:

    Luleåspexet presenterar…

    ”Lulespexet Augustus”

    Sug på den vet ja!

  4. Mats skriver:

    Konkurrens främjar kvalitet, fram för fler spex i Luleå.

  5. Robert skriver:

    Så… om jag förstått det hela rätt, så kommer det att sättas upp två st spex om just Augustus nästa år? Iofs trevligt, med tanke på att det äldre av spexen firar 20-årsjubileum för just ett spex om Augustus.

  6. Valle skriver:

    Nä ena spexet kommer att handla om det historiska Lulespexet Augustus och det andra om Augustus rätt och slätt, var tog fantasin vägen?